Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - Våra barns moraliska fostran. Av Ebba Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 223
oavsett detta faktum så, att en ny diktsamling anses angå oss alla,
men en bok om uppfostran är något, som närmast rör skolfolk. På
det sistone i dessa dagar har det dock blivit en förskjutning i den
allmänna opinionen härvidlag. Ungdomens moraliska uppfostran har
efter kriget och av kända orsaker plötsligt blivit en trängande
samhällelig angelägenhet igen, för vars vikt ingen längre kan blunda.
Man kan därför säga, att den bok, vars namn läses här ovan (Ebba
Pauli, Våra barns moraliska fostran, Stockholm, Svenska
Andelsförlaget, 1921) kom mycket opportunt. Och det är ett tidens tecken,
att första upplagan, utan mycket åtgörande från tidningspressens sida,
blev slutsåld på några få veckor.
Boken var ursprungligen tänkt och planlagd som en fackskrift,
d. v. s. närmast som en handledning för fostrare i anstalter; men
den blev icke utförd så. Vården om »samhällets barn» slår visser
ligen i förgrunden, men oupphörligt under arbetets gång har
författarinnan stött på så många uppfostringsproblem av allmän innebörd
och gjort så många utvikningar från sin ursprungliga plan, att hon
nu nästan lika ofta vänder sig till oss vanliga uppfostrare, föräldrar
och lärare. Kapitlen om »Rättsbegreppets utveckling», »Negativ och
positiv uppfostran», »Livets händelser i uppfostrans tjänst», »Barn
och pengar», för att nu endast nämna några, ha sålunda adress till
oss alla, och detsamma gäller hela den sista avdelningen, den om
»Uppfostringsmedel», vari också frågorna om undervisning i moral
och religionens plats i barnens värld tagas upp till prövning.
Särskilt förträffligt (och aktuellt) är kapitlet om »Barn och pengar» —
det borde nästan brytas ut och tryckas för sig själv som folkskrift.
Man kan måhända ej säga, att boken i fråga om sitt idéinnehåll
bringar så mycket i egentlig mening nytt — den har sin styrka på
ett annat område — men också att på ett intelligent och lättillgängligt
sätt sammanföra det bästa av vad som redan sagts (och åter glömts)
i hithörande frågor har ju sin utomordentliga betydelse särskilt för
den läsekrets, författarinnan närmast vänder sig till, och att av det
framburna materialet sedan bygga upp ett verkligt
uppfostringspro-gram blir ändå till sist alltid hennes egen insats. Det viktigaste med
boken är dock det starka moraliska patos, som fyller den, och har
man fått upp ögonen för det, gör det en mindre, om man ibland
ifråga om praktiska uppfostringsfrågor skulle vara av annan mening
än författarinnan. Ty den, som i en morallös tid lyckas föra de
etiska värdenas talan så, att folk gripes och tvingas att lyssna, har
likväl åstadkommit det väsentligaste. Detaljerna kunna sedan alltid
diskuteras. Det blir dock något särskilt med en bok, när den — som
här — kan ses mot bakgrunden av ett personligt livsverk, fört efter
rena och raka linjer i ideella strävandens tjänst.
Sedan kan det ju, som sagt, vara av intresse att diskutera vissa
detaljer. En princip, som genomgår hela boken, är kravet på
individuell fostran. Den kan synas självklar, och är det väl också, på
det hela taget. Men när författarinnan på ett ställe säger: »För mycket
av individuell fostran få vi väl knappast», så känner man sig likvisst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
