Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 3
- Den irländska fristaten. Av Yngve Lorents
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN IRLÄNDSKA FRISTATEN
av fil. d:r YNGVE LORENTS
Den 17 januari 1922 voro gatorna, som ledde upp till
Dublin Castle, kantade av väldiga människomassor. Det
var icke, såsom ofta händer, en sensationslysten åskådarhop,
som samlats för att med närgången och kritisk nyfikenhet se
på ett pikant skådespel. Det var icke heller, som så många
gånger förut, en trotsig skara »rebeller», som med dolsk vrede
väntade en anklagad landsmans förräderidom. Det var en
samling i sina patriotiska själar kvalda medborgare, som plötsligt
fått sina bekymmer avlyftade och nu väntade på den första
synliga bekräftelsen, att förtryckets tid var förbi. Genom palatsets
länge med taggtråd och sandsäckar krigiskt barrikaderade port
rullade tre automobiler. Främst bland deras passagerare
syntes den nye irländske premierministern Michael Collins,
nyss en av engelsmännen fruktad och missaktad
upprorshövding, numera en ansedd ledare för ett fritt broderfolk och en
man, för vilken engelska soldater icke tvekade att göra
vederbörlig honnör. Han var jämte ett antal kolleger kallad att av
den engelske vicekonungen mottaga den maktställning, som
hädanefter skulle tillkomma det irländska folkets egna
förtroendemän, och skulle sätta sig i besittning av Dublin Castle,
sekler igenom härden för det engelska herraväldet, dit högst
få irländare under kampens dagar satt sin fot annat än som
fångar. Engelska vicekonungen tillönskade den irländska
provisoriska regeringen all möjlig framgång i det värv den fått sig
anförtrott och såg i hoppet framför sig ett lyckligt, fritt och
blomstrande Irland. Ögonblicket var löftesrikt.
Halvannan månad tidigare hade den in- och utländska pressen
förkunnat, att »den irländska frågan» vore löst. Detta var en
sanning med modifikation. Visserligen hade i London den 6
december engelsmän och irländare kommit överens om att göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:24:20 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1922/0198.html
