Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Carl G. Laurin. Nordisk konst. Av Axel Gauffin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132 LITTERATUR
for Kunst. Bouchardon kallade sig Jacques och signerade sig Jacques
Ph. — att som skett i underskrifterna till bilderna 215, 217 och 218
kalla honom Philippe Bouchardon är alltså missledande. Sid. 303
citerar Laurin Jomfrue Biehls roande skildring av Kristian VII:s
slagsmål med vakten, som Jomfruen bevittnat, skriver Laurin, då hon
och hennes far varit hos Pilo som bodde på Charlottenborg. Detta
är visserligen alldeles riktigt men har råkat få en förvillande
formulering, då ej blott Pilo utan även Biehl och hans familj, liksom för
övrigt hela konstakademien, var inhyst i Charlottenborg, där Charlotta
Dorothea dagligen från sitt fönster hade den förträffligaste
utsiktspunkt över vad som tilldrog sig i och omkring Fredrik V:s gamla
Palae.
I berättelsen om Glimmingehus heter det: »Byggherren var den
danske hövitsmannen på Gottland Jens Holgersen.
Jak ar en Kempe stark och stoor
fra Gulland Jak till schone for MCDLXXVII
lyder inskriften i slottets kapell.»
Nu hade det ju först och främst varit ganska viktigt att få veta
släktnamnet, Ulfstand, på byggherren. Vidare är inskriptionen på en
väsentlig punkt felciterad. Där står nämligen ej 1477 utan 1487,
vilket är mycket betydelsefullt, då just detta årtal gjort versens mening
synnerligen svårförklarlig. Just 1487 utnämndes nämligen Ulfstand
till hövidsman över Gottland och gjorde sålunda resan över havet i
motsatt riktning till den i inskriptionen omförmälda. Slutligen säger
uttrycket »inskriften i slottets kapell» alltför litet. I själva verket
står den inhuggen omkring en reliefbild av Jens Holgersen, och
professor Otto Rydbeck har i denna omständighet funnit den antagligen
riktiga lösningen till versen, som enligt hans mening syftar ej på den
avbildade utan på bilden själv.
Med sin utomordentliga beläsenhet och snabba anknytningsförmåga
är det naturligt att Laurin skall späcka sin framställning med citat.
Det är detta som skänker den mycket av dess underhållande
karaktär. Det är bara tråkigt att förf. stundom ej givit sig behövlig tid
att kontrollera citatens riktighet. Ej ens när det gäller Bellman, som
han dock älskar och förstår bättre än de flesta, lägger han alltid i
dagen någon större respekt för originalets ordalydelse. Hela
situationen blir ju förryckt genom den lilla förändringen av »där på strand»
till »här på strand» i den sid. 315 anförda strofen ur Fredmans
Epistel n:r 48, varuti han avmålar Ulla Winblads hemresa från
Hessingen i Mälaren en sommarmorgon 1769. Och varför i samma strof
försköna Bellmans »Uti leret brännes in» till »Skönt i leret brännes
in»? Ovanpå »Skönsta blomsterskålen» i föregående versrad verkar
det åtminstone onödigt. Hos en formtalang som Bellman ha de
obetydligaste ord sin betydelse, och det är inte alldeles oviktigt om
man citerar (sid. 389) »Wachtmeistrar och Hornar med flera» fast
originalet har »och flera», lika litet som om man retoucherar den
odödliga presentationen av Fredman som »namnkunnig urmakare i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
