Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - »Den nya byråkratin i Genève». Av Åke Hammarskjöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När jag efter ytterligare några månader själv inträdde som
tjänsteman i sekretariatet, i mars 1920, kunde jag ej undgå att
mycket snart märka att det första trevandets tid var förbi:
formen var funnen. Och detta fastän jag den gången kom raka
vägen från Washington med huvudet fullt av ekot av de heta
senatsdebatter som ledde till att förbundsakten, som det ville
synas, ej blott definitivt utan även hånfullt förkastades av
Förenta Staterna, och med mer eller mindre kvicka slagord av
typen »league of notions» ringande i öronen.
Förklaringen var enkel. Alla de stater som ej automatiskt
voro medlemmar av förbundet men som inbjudits att frivilligt
inträda som ursprungliga medlemmar hade just undantagslöst
begagnat sig av denna rätt. Rådet hade redan hållit flera
sammanträden. De kommittéer som skulle förbereda t. ex. stadgan
för den nya mellanfolkliga domstolen och de i fredstrakteten
bebådade internationella överenskommelserna om
kommunikationer och transit hade utsetts. Arbetet var i full gång enligt
linjer som man måste erkänna som sunda.
Sekretariatets inre organisation hade även vunnit i stadga
och i stort sett fått den utformning som bibehåller sig än i dag.
Generalsekreteraren satt där med sitt centralkansli. Hans adjoint
pendlade mellan London och Paris, där han hade ansvaret för
ett slags filial. Den italienske undergeneralsekreteraren
sysslade med förberedelser till den nya domstolen, och den
japanske arbetade på att centralisera, enligt förbundsaktens bud, de
många internationella förvaltningsunionerna och liknande
bildningar. En sektion skötte förvaltningen av Danzig och av
Saarbäckenet, varjämte den handlade frågor rörande
minoriteternas rätt och som en följd därav spörsmål om
organisationen av folkomröstningarna t. ex. i Slesvig och i Eupen och
Malmédy; denna sektion ägnade i förbigående sagt
Ålandsfrågan intresse på ett långt tidigare stadium än den verkligen
bragtes inför förbundets forum. Juridiska avdelningen
fungerade som var mans hjälpreda och besvarade frågor till höger
och vänster, kanske mest rörande tolkningen av fredstraktaten
och i synnerhet förbundsakten. Därjämte sysslade den med
saker sådana som utarbetandet av en grundlag och en
valordning för Danzig och av en plan att bringa Armenien på fötter,
för att nämna ett par ärenden från den tiden som fäst sig i
mitt minne. Politiska avdelningen verkade ännu embryonisk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
