Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Från tsardömets sista dagar. En fransk diplomats anteckningar. Av Adolf Schück
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samtidigt som hans fatalism tog överhanden. Så vitt som man
kan se av Paléologues anteckningar lyckades det icke de
reaktionära kretsarna eller Rasputin att vinna tsaren för en
separatfred med Tyskland, och en fredstrevare, som furst Eulenburg
i september 1915 lät göra genom Fréedérickz, blev med harm
tillbakavisad. I stället levde han sig alltmera in i den tanken
att detta ohyggliga krig fordrade ett försoningsoffer och att han
själv var kallad av den Högste att offra sig för Rysslands
frälsning och återuppståndelse. Det var under intryck av denna
stämning han beslöt sig att beröva sin farbroder överbefälet
över armén och taga det i egna händer. Även om denna åtgärd
av många fattades som en seger för de reaktionära och
ententefientliga kretsarna, så var nog Nikolaj Nikolajevitjs fall länge väntat.
Hans ständiga nederlag hade berövat honom de liberalas
förtroende, de konservativas hade han aldrig ägt. »Han är en
ikon», sade en liberal officer om honom och hans bigotta
religiositet var t. o. m. för stark för ryska förhållanden.
Paléologue, som under en resa till högkvarteret besökte honom i
hans salongsvagn, som från golv till tak tapetserats med
helgonbilder, återvände också utan något överväldigande intryck
av hans politiska och militära förmåga.
Då tsar Nikolaj fattade detta uppseendeväckande beslut,
handlade han sannolikt under intryck av den allmänna
föreställningen hos det ryska folket, att tsaren var den
personifierade Kristus på jorden, att han rent av var en rysk Kristus.
Så förklarade åtminstone justitieministern Stchéglovitov saken för
den förvånade ambassadören, samtidigt som han sökte förklara
för honom, att för alla sanna ryssar var tsaren icke blott
inkarnationen av den högsta makten, utan även av religionen
och fosterlandet, varför Rysslands politiska utveckling också
borde gå i enväldets och ortodoxiens tecken.
Vid hans sida stod den övernervösa tsarevnan Alexandra,
som redan långt före krigets olyckor framsläpat sitt liv
nedbruten av sjukdom och sorg. Liksom sin syster Elisabet var
hon redan från barndomen uppfylld av en svärmisk religiositet
med en dragning åt mysticism, Paléologue ansåg det vara ett
arv från modern, den engelskfödda prinsessan Alice av Hessen,
som efter sitt sammanträffande med den ryktbare
Tübinger-teologen Strauss hemföll åt en exalterad religiositet. Fastän
Alexandra av folket alltid ansågs som en tyska och som en spion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
