Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Från tsardömets sista dagar. En fransk diplomats anteckningar. Av Adolf Schück
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Paléologue nästan ryser tillbaka inför den asiatiska kulturvärld,
som lika mycket framträder inom tsarhovet som borta bland
landsbygdens obildade musjiker.
Helt säkert undergick Paléologues uppfattning av det ryska
samhället en djupgående förändring, sedan han i början av
1914 tillträdde den post, från vilken bolsjevikerna fyra år senare
skulle fördriva honom. Och likväl var han ingen »novus
homo» på den diplomatiska banan- Redan 1880 hade han
gjort sitt inträde i utrikesministeriet vid Quai d’Orsay, och
hans karriär hade gått snabbt, så att han snart var Delcassés
högra hand. Redan före sitt uppseendeväckande vittnesmål i
Dreyfusprocessen var Paléologue känd som en talangfull
skriftställare, som författat såväl romaner som essayer i konst och
litteraturhistoria. Sändebudsposten i Sofia, som han innehade
1907—12, placerade honom i Europas oroliga hörn. Där fick
han nu på nära håll studera den ryska politikens framgångar
i Turkiet och Bulgariens storhetsdrömmar, och då han kort
före Balkankrigets utbrott av Poincaré kallades till Paris,
medförde han en ingrodd antipati mot konung Ferdinand, vilken
han anser vara uppfylld av samma romantiska storhetsvansinne
som kejsar Wilhelm. Men hans krafter skulle snart tagas i
anspråk för viktigare uppgifter, och då »ententens» skapare
Delcassé lämnade ambassaden i Petersburg, blev hans tidigare
medhjälpare i januari 1914 utnämnd till hans efterträdare. Det
skedde i en kritisk tid, då det gällde att på allt sätt befästa
den ryska alliansen, Frankrikes enda säkra stöd. Lika
sorgfälligt, som den tyska militären förberett sig på avgörande
händelser, lika omsorgsfullt hade den franska diplomatien vetat
att besätta sändebudsposterna. Man behöver blott nämna bröderna
Cambon i London och Berlin och Barrères i Rom. I Petersburg
kompletterade Paléologue klöverbladet.
Länge hade Paléologue varslat den annalkande stormen, och
han ansåg, att endast en sådan kraftanspänning till det yttersta
som den 3-åriga värnplikten innebar, kunde rädda Frankrike
och dess prestige. Han hade icke varit länge borta från Paris,
förrän en fredsvänligare riktning, särskilt företrädd av Caillaux,
kom till makten, och denna önskade en revidering av
värnpliktslagen. Då även Viviani uppställde en återgång till den
forna övningstiden som villkor för övertagandet av
regeringsansvaret, grep Paléologue personligen in. Han gjorde sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
