Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens Frågor 19. 1. 1922 - Politikens tvinsot - Avtal och besvikelser på Washingtonkonferensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 DAGENS FRÅGOR
allting bestyra eller forcerades med oupphörliga valtillställningar men
likväl kring sig mäktade koncentrera landets oavbrutna
uppmärksamhet! Man kan, för att övertyga sig om förändringen, kasta en
blick på historien orn de senare ståndsriksdagarnas glesare men så
mycket mer markerade mötesdata; man kan för de följande
decennierna bekvämligen göra detsamma genom en stunds studium av
årsöversikterna i våra äldre litterära kalendrar, där krönikörens
förvissning om läsekretsens fägnad vid studiet av de ofta ganska
torftiga annalerna kommer till övertygande uttryck. Det är endast
skada, att i vår tid med dess mångahanda och sannerligen icke
mindre .uppgifter så litet av denna anda lever kvar. Däri ligger en
fara för ett avtynande av känslan för vad res publica, i ordets
egentligaste ordagranna bemärkelse, kräver för att hållas vid makt i
folkmedvetandet, formerna må nu vara mindre demokratiska eller
fulländat demokratiska.
Det kan ju hända, att denna stagnation i det politiska intresset
är något övergående. Så mycket har man dock redan sett, att man
vägrar att tro, att botemedlet är att söka i annat än omläggningen
av formerna, ej minst riksdagsarbetets nödvändiga nyorganisation,
främst genom avlyftning av en del av dess åtagna uppgifter. Att
lossa på partiväsendets massverkan har förvisso också sin betydelse.
För långt driven hamnar den till sist i oansvarighetens förlamande
likgiltighet. Det berättas från brytningarna mellan Rom och
medeltiden, att kampen om välden och provinser avgjordes genom
förpostfäktningar, innan huvudstyrkorna av härarna hunnit fram, och utan
att stora och brusande städer, utanför vilkas portar avgörandet
skedde, höjde en hand för att inverka på stridens utgång och
därmed på sitt eget öde.
Washingtonkonferensen nalkas, då detta
skrives, sin avslutning. De frågor rörande
rustningsbegränsning, som där upptagits till behandling, ha i stort
sett slutbehandlats, även om detalj formuleringen av några i princip
ingångna överenskommelser ännu återstår. Den brittisk-japanska
alliansen har fått sin begravning »med alla diplomatiska
hedersbetygelser» och hindrar numera lika litet som den i huvudsak
avvecklade månghundraåriga engelsk-irländska konflikten ett löftesrikt
intimt politiskt närmande mellan Brittiska riket och Förenta staterna.
Däremot vila ännu på specialkommittéernas förhandlingsbord
frågorna om Kinas ställning och den japansk-amerikanska rivaliteten på
Östasiens fastland utan att man i närvarande stund kan förutspå
arten och räckvidden av de överenskommelser, som kunna vara att
vänta på detta område. Det är sålunda för tidigt att ännu våga
något sammanfattande omdöme om den med så stora förväntningar
motsedda konferensens resultat. Däremot kan man redan nu
inregistrera en rad på konferensen beslutade betydelsefulla avtal och å
andra sidan även åtskilliga lika tydligt framträdande besvikelser för
mer än en bland konferensdeltagarna.
Avtal oeh besvikelser på
Washingtonkonferensen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
