Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens Frågor 19. 1. 1922 - Ett vetenskapligt testamente
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 71
som den senast tillryggalagda, hävdar Hjärne här, att den verklighet,
vi ha alt räkna med, bestämmes icke av dylika förhoppningar utan
av det faktum, att industrialismen i motsats mot tidigare
ekonomiska system bygger mindre på en ständigt förnyad avkastning än
på tillgångar, som äro oss en gång för alla givna. Och som en följd
därav skymtar i de rivaliserande makternas allt girigare och
hänsynslösare tävlan orn naturtillgångarna den ofrånkomliga knapphetens
näraliggande möjlighet.
Hjärne kunde icke inför de senaste händelsernas kaos pröva sin
vetenskaps förmåga att ordna och överblicka utan att upptaga även
frågan om historikerns förhållande till de åskådningar, som i hans
samtid pocka på att sitta inne med den slutgiltiga förklaringen. Var
och en som följt hans offentliga framträdande vet, hur stark för honom
spänningen var mellan den kraftfulla personlighetens önskan att hävda
sina åsikter i dagens frågor och den vetenskapliga objektivitetens
krav. Hans egna erfarenheter gåvo honom förvissningen, »att ju
livligare historikern beröres av sin samtids spörsmål, desto livligare
förstår han att uppskatta även deras historiska betydelse, om han
på allvar vill det, till och med när det gäller riktningar, som
förefalla honom motbjudande och falska». Mer än de flesta kunde han
också med förverkligandets rätt hävda, att det ligger inom den ärliga
kritikens och den ansvarsmedvetna viljans räckvidd »att utforska och
framställa alla verksamma faktorer just som sådana, med frånskiljande
av deras värdering för övrigt», eller »att gruppera de kulturkrafter,
som gjort sig gällande i den allmänna politiska utvecklingen,
visserligen icke efter de värden, som historikern för sin personliga räkning
känner sig hågad att tillmäta dem, men likväl oavvisligen efter den
betydelse, som han på grund av omsorgsfull granskning måste
tillerkänna deras olikartade ingripande i den föreliggande erfarenheten».
Betydelsefulla för förståendet av den Hjärneska historieuppfattningens
principiella och genomförda empirism äro några uttalanden i detta
sammanhang om den ända sedan romantiken ständigt återvändande
tendensen att röra sig med överindividuella enheter av olika slag.
Åtskillnaden, heter det, »emellan mer eller mindre gängse åsikters
sanningsvärde och deras anhangsvärvande troskraft är det så mycket
angelägnare att betona, som historien med dess tillhjälp kan för sin
egen del undgå de abstrakta och oklara fiktionernas, den
slagords-dyrkande mytologiens övervälde. Om det tillräckligt skarpt
framhålles, att historien endast har att göra med levande och konkreta
människor såsom verkliga personligheter, kunna sådana uttryck som
’rasanlag’, ’folklynnen’, ’klasskamp’ och deras motsvarigheter inom
mångahanda områden utan att frammana spökbilder av fantastiska
kollektivväsen hänvisas till karaktäristiker av föreställningskretsar,
som vunnit insteg hos historiskt betydande människor och inverkat
på deras handlingssätt.»
Till de åskådningar, vilka en principiell historisk relativism har
att pröva, icke till deras sanningshalt utan till deras empiriskt
påvisbara inflytande, höra även den filosofiska vetenskapens förklarings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
