Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Katolicismen i våra läroböcker. Av G. Ljunggren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 G. LJUNGGREN
något mer än befrielse från kyrkliga botstraff. Det var fråga
om något som hörde hinsidessfären till och som borde slå
allenast under Guds domvärjo. För att undgå skärseldens av
präster och avlatskrämare utmålade kval var man beredd till de
största offer. Denna lära om de »timliga» straffen är därför i
sanning ingen så oskyldig detalj i systemet, som man skulle
tro, när man hos herr biskopen (s. 8) läser: »Endast en del
timliga (av en bestämd tid begränsade) straff kunna även efter
boten kvarstå.» I skärseldsläran bottnar en hel del av den
katolska kyrkans makt över själarna. På den hänger icke blott
avlatsinstitutionen, utan ock hela det indräkliga mässväsendet.
Rättigheten att mot kontant ersättning i klingande mynt,
såsom under 14:de och 15:de århundradena alltmer blev regel,
utdela avlat grundar man nu på den bekanta läran om den
skatt av överloppsgärningar, som kyrkan från Kristus, jungfru
Maria och helgonen disponerar över. Därför att de ej behövt
sina fromma verk till försoning av egen synd, ha dessa i stället
kommit kyrkan tillgodo och förvaltas av dess biskopar och
ytterst av påven i Rom. Ur denna omätliga reserv av goda
gärningar kan kyrkan nu låta förtjänster övergå från den ena
till den andra. Detta sker i kraft av den inbördes gemenskap,
som förenar alla fromma till en »Kristi mystiska kropp». Där
råder full andlig kommunism. Vi se här det mest eklatanta
bevis på ett förytligande och förgrovande av en ursprungligen
djup tanke. Här har det hela dragits över på ett plan, där
krasst juridiska och mekaniska kategorier användas i fråga orn
det andliga. Det hela ter sig som en väldig räkneoperation,
som kyrkan har att å Guds vägnar genomföra. Ett plus här
svarar mot ett minus där o. s. v. Den personligt religiösa
betraktelsen har ersatts med en schematisk vedergällningsteori,
som därtill genom sin förening med principen att andliga
värden kunna överflyttas förlorat den etiska halt, som eljest är
vedergällningstankens styrka.
Den praxis i fråga om avlaten, som av dessa grundtankar blev
en följd, fick så omsider — under sista hälften av 1400-talet —
en än groteskare utbyggnad genom den då uppkommande
seden att meddela avlat för redan döda, vilka så skulle befrias
från skärseldens kval. För penningar kunde en och var, även
den för sin person ogudaktigaste, lösköpa sina anhöriga från
den fruktade pinan. Den beryktade satsen: »Sobald das Geld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
