- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tolfte årgången. 1922 /
37

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Den östkarelska krisen. Av Pehr Norrmén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

DEN ÖSTKARELSKA KRISEN


AV FIL. MAG. PEHR NORRMÉN

Med Östkarelen förstår man som bekant det väldiga
ödemarksland, vilket öster om den finländska statsgränsen
utbreder sig ända till Vita havet, Onegaflodens mynning och
Onegasjön i öster samt till Svirfloden och Ladoga i söder.
Geografiskt, geologiskt och botaniskt tillhör området
Fennoscandien, vars östligaste femtedel det bildar; etnografiskt utgör
det en del av det finska (karelska) bosättningsgebitet. Politiskt
har emellertid Östkarelen, alltsedan karelarnes egen korta
krigiska storhetstid på 1000-talet ändades med korstågen, tillhört
Ryssland, först som bundsförvant och snart nog som
tributpliktig vasallstat under Novgorod, senare, efter 1478, som provins
omedelbart under storfurstarna i Moskva. Sin nationella
egenart lyckades dock befolkningen någorlunda bibehålla ända tills
Peter den store efter upptäckten av de rika järn- och
kopparfyndigheterna på halvöarna i Onega lät grundlägga ett
kopparverk och ett gevärsfaktori i Petroskoi, varvid en stark
förryskningsprocess genom immigration av ryska arbetare satte in i
dessa trakter. Senare har också en ganska stark rysk bosättning
ägt rum kring de sydkarelska sjöarna vid flodmynningarna och på
Vita havets samt Ishavets kuster. Enligt 1897 års officiella
ryska befolkningsstatistik funnos i Olonetska guvernementet 77,761
och i Kemske-guvernementet 28,092 personer, vilkas
modersmål var finska. Då emellertid enligt rysk sed härvid alla som
någorlunda behärskade ryska språket utan vidare betecknats
som ryssar, blevo dessa siffror i någon mån missvisande.
Enligt 1907 års befolkningsstatistik och med hänsyn tagen till
den sannolika tillväxtprocenten sedan dess, har den karelska
befolkningen för år 1917 uppskattats till något över 200,000
personer, av vilka c:a 160,000 äro finnar.

Något egentligt nationalitetsmedvetande i nutida mening eller
någon strävan till förening med Finland har intill världskrigets

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:24:20 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1922/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free