Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Harald Hjärne. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket de än höja sig över sina medmänniskor, ha betydelse blott
genom vad de förmått i spetsen för alla de otaliga andra krafter
som tillsammans bilda ett samhälle och skapa dess insats. Någon
som är längre ifrån hjältedyrkan än Hjärne torde man få leta efter,
men i hans aspekt på historiens ledande personligheter finns ej så
mycket som skymten av lust att nedsätta eller misstänkliggöra.
Bäst framgår det kanske i behandlingen av den som även i
Hjärnes skildring framstår såsom den största karaktären, nämligen
Gustav Adolf. I talet Gustav Adolfs minne (1892 — omtryckt i
Svenskt och främmande) förekommer t. ex. följande sats, där
såvitt jag förstår ej ett ord finns att lägga till eller taga ifrån och
som dessutom kan citeras såsom det yppersta prov på den
Hjärneska prosan:
»Vi ha ingenting att skaffa med omöjliga helgon. Vi känna endast
ofullkomliga människor, som under jordelivets villkor, med begränsade krafter,
i vedermöda, frestelser och stundom fall arbetat på en samhällsbyggnad, ej
skänkt som en nådegåva av dem till oss, utan övertagen av dem själva som
en uppgift och från dem överlämnad till oss att vidare befästas eller förbättras.»
Men visserligen sammanhänger denna lust att låta även
historiens största gestalter hålla sig inom mänskliga proportioner med
Hjärnes allmänna lust att slå ned all överspändhet, allt falskt patos
med lärdomens, skarpsinnets, ironiens och skämtets vapen. Hans
humör är sällan mer spelande än när han på detta sätt får visa att
alla äro människor. Om Bismarck kan han t. ex. säga: »Ingenting
hindrar oss att tro, att om han fått vara i fred, han skulle ha
kunnat leva ett i det hela lyckligt lantjunkarliv till sina dagars
ände och utom sina närmastes krets efterlämnat minnet av en
något excentrisk hedersman, som det stundom varit litet svårt att
ha att göra med.» Med glädje antecknar han också i fråga om
Chamberlains stora triumf genom boerkrigets slut: »Det engelska
folkets nyktra och allt annat än servila sinnelag torde vänja till
och med en ny Bismarck vid frimodig kritik.» Och spefullheten
tar riktigt ut sin rätt, när det gäller »Heroer udi egen Indbildning»,
som Holberg skulle ha sagt, »många länders kraftnaturer bakom
skrivbordet», »små machiaveller och kvasibismarckar».
Respektlösheten är i själva verket ett mycket djupt liggande
karaktärsdrag hos Hjärne, också den med rot i samma
grundåskådning, men förmäld med en ursprunglig och naturlig skojfriskhet,
som alltid gjorde honom till en fröjd för ungdomen i alla åldrar
samt till motsatsen för de andra. Många av oss minnas från hans
föreläsningar skildringen av den 19 brumaire, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
