Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 5. 12. 1921 - Swaraj—Indiens home-rule
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 533
författarinnan Annie Besant, som rest ut till Indien för att vara i
större närhet av andarna på Dekkans högslätt men vid sidan av
sina teosofiska kontemplationer falt tid att starta The India Home
R u le League och börjat arbeta på att »väcka upp alla sovande,
så att de måtte vakna och verka för sitt moderland». I denna
rörelse inträdde nu såsom främste man Mohandas Karamchand
Gandhi. Denne märklige folkledare, vars konturer för den
västerländska allmänheten ännu äro ganska lösa, införde i den politiska
kampen ett nytt moment, nämligen det religiösa, men icke begränsat
till någon viss religion. Han åtnjuter lika stor aktning bland hinduer
och muhammedaner och har ehuru själv tillhörande en hinduisk
köp-manskast nära lierat sig med de muhammedanska ledarbröderna,
Muhammed och Shaukat Ali, vilkas agitation blivit skarpt
engelskfientlig icke minst på grund av de hårda fredsvillkor
ententemak-terna pålagt Turkiet. Han har fritagit sin rörelse från varje beroende
av vare sig kast eller trosbekännelse och har bland befolkningens
okunniga stora massa fått anseende som undergörare och frälsare. Mot
engelsmännen hyser han en djup misstro, anser dem för själviska
bedragare och finner i ett strikt hävdande av sanningsbegreppet en
utgångspunkt för deras bekämpande. Av religiösa skäl motsätter han
sig varje våld, och han söker ofta genom egna botövningar försona
förlöpningar från sina anhängares sida, vilket i hög grad bidrar att
stärka hans inflytande.
Gandhis stora mål är swaraj, självstyrelse, home-rule för Indien,
och han har steg för steg drivits att se den enda förutsättningen för
att nå detta mål vara fullständig brytning med engelsmännen.
Att han därvid i någon slags tolstojansk idealism ser en stor fara i
de senaste årtiondenas utveckling, gärna vill vara av med både
järnvägar och telegraf, advokater och skolor och predikar återgång till
ett sunt och friskt bondeliv, har mindre betydelse. Huvudsaken är,
att han förknippar alla den moderna kulturens förbannelser med
engelsmännens välde. För att bli av med oket föreslår han ett enligt hans
mening verksamt fredligt medel, som han kallar hartal och som innebär
att allt samarbete, alla affärer med engelsmännen skola avbrytas.
Engelska domstolar, skolor och varor skola bojkottas, inga indier skola taga
tjänst i den engelska förvaltningen etc. Denna stridsmetod har undan
för undan skärpts och på sistone även planerats att omfatta vägran
att betala skatt. Två gånger har Gandhi försökt ett dylikt fälttåg.
Första gången, när det gällde att bojkotta valen till de nyskapade
legislaturerna, misslyckades det. Det andra försöket håller som bäst
på och artar sig likaledes att bli fruktlöst. Engelsmännen göra onda
spådomar för dess fortsättning. De ha tillgripit den tilläventyrs
riktiga taktiken att icke ingripa mot Gandhi personligen på grund
av hans allt annat än lojala hållning, då de anse, att en
martyrgloria över hans huvud skulle vara betydligt farligare än den frihet
i ord och handling som han nu åtnjuter. De ha också att peka på
det synbarligen icke betydelselösa faktum, att Gandhi icke lyckats i
större utsträckning rycka med sig de bildade klasserna. Men de ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
