Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 5. 12. 1921 - Bolsjevikernas koncessionspolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 527
för koncessionerna äro dels ofantliga skogsområden med
avverknings-och bearbetningsrätt, dels gruvfyndigheter, dels rena
jordbrukskomplex (3l/2 mill. hektar), dels slutligen industrianläggningar och fabriker.
Även andra koncessionstyper komma med säkerhet att erbjudas,
ehuru de för närvarande ligga i andra planet. Obestridligen skulle
ett koncessionssystem av antydd art, om det förverkligades, vara av
den största betydelse för världshushållningen. Det gäller ju att
återställa köpkraften hos ej mindre än 150 millioner människor. Men
här är den stora frågan: vem är det som beviljar koncessionerna
och vilket pris fordras för dem? Sovjetregeringen är ett ur en
revolution framsprunget organ, som stöder sin makt på våld, på en negativ
folkvilja som saknar förmåga att göra sig gällande i annan riktning
än den av regeringen utpekade. Den är icke blott icke erkänd av
makterna, utan till och med lyst i bann av ett par bland dem. Dess
internationella ställning är sålunda svag. Vad dess inrikespolitiska
ställning angår, är det givetvis en svaghet, att den icke blivit erkänd av
folket i dess helhet, detta vare sagt utan att ingå på frågan,
huruvida en folkomröstning för närvarande är möjlig i Ryssland.
Sovjetregeringens regeringsprinciper, dess politiska och ekonomiska
program, ha hittills gått stick i stäv emot det som nu skulle
läggas till grund för koncessionsavtalen. Rättsgrunden för alla avtal,
för allt internationellt samarbete har upphävts av sovjetregeringen,
som öppet förklarat krig mot varje borgerlig rättsordning. Nu
fordrar den utlandets förtroende för sina löften att respektera de
blivande koncessionärernas rättigheter. Man torde, om man vill vara
objektiv, få medge, att den skepsis varit berättigad, varmed
bol-sjevikregeringens principomkastning mottagits av utlandet. Några
garantier för att sovjetregeringen i framtiden icke ånyo skall ändra
sig föreligga icke och kunna knappast givas.
Vid bedömandet av koncessionsfrågans ordnande bör givetvis
mycket stort avseende fästas vid det skydd, som kan erhållas för de
blivande koncessionärerna gentemot ingrepp från »Tjeka», den
mäktiga »Kommissionen mot kontrarevolution och spekulation». Det torde
även för undvikande av eventuella förvecklingar med föregående ägare
vara av stor betydelse att fastställa, att de erbjudna koncessionerna
tillhört staten och icke enskilda ägare. En synpunkt, som för oss
måste göra sig i hög grad gällande, är, huruvida det är klokt för
en liten stat som Sverige att giva sig in på en koncessionspolitik
med sovjet utan att på förhand ha förvissat sig om att någon
stormakt, England eller U. S. A., följer samma politik och är beredd
att lämna sitt stöd, ifall den andra fördragsslutande parten icke
håller sina åtagna förpliktelser. Man bör vidare icke fästa någon
avgörande vikt vid argumentet, att den stat, som sluter det första
avtalet, skulle få de bästa koncessionerna. De påtänkta koncessionernas
antal och art äro så mångfaldiga och betydande, att de torde mer
än väl räcka till för ett mycket stort antal koncessionärer, även för
sådana av »världsdimensioner».
Vad åter beträffar frågan om det pris — de politiska betingelserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
