Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Litteratur - En modern svensk antologi. Av O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
508 LITTERATUR
stillös och torr den än må vara, har tydligtvis för Steffen ett avgjort
företräde framför glansfull och färgrik fantasikonst. Därför har han
endast några sura epitet i förbigående till övers för exempelvis Sigurd
Agrells sonetter, och om Carl R. af Ugglas’ produktion kan han ej
finna något mera träffande uttryck än att »tankeinnehållet i Ugglas
bättre stycken saknar ej djupsinne.» Gunnar Silfverstolpe, för att
taga ett exempel, får med fullständigt förbigående böta för sin
för-syndels’e att vara den yngsta diktargenerationens kanske finaste
verskonstnär. I full överensstämmelse med den åskådning, som
tagit sig uttryck i värdesättningar som dessa, har Steffen i den korta
artikel, där han presenterar Anders Österling för sina läsare, om
dennes tre första diktsamlingar endast yttrat orden »övervägande
i tonarter av romantik och mystik». Om också detta i och för
sig ej är alldeles oriktigt, så skulle det väl ej varit alldeles ur
vägen att något utförligare dröja vid dessa diktböcker, som ju
oveder-sägligen rymma några av den moderna svenska lyrikens mest
ojämförliga mästerstycken; att så är förhållandet framgår ju ingalunda
av Stefféns karaktäristik. Men litteratur av detta slag anslår inga
besläktade strängar i Stefféns bröst; hellre dröjer han vid exempelvis
Vallners skildringar av, för att anföra Stefféns egna ord, »de lägre
ämbets- och tjänstemannakretsarna i deras enformiga tillvaro,
intresselösa men plikttrogna arbete, brödbekymmer, hårda konkurrens om
befordringarna, andefattiga nöjen och simpla levnadsvanor». Är det
icke som hörde man i denna kärleksfulla uppräkning ett eko från
åttiotalets längesedan svunna dagar, då man levde i den glada
förhoppningen att en gång för alla ha slagit ihjäl all annan konst än
den naturalistiska? Det är icke ätt undra på att Steffen känner
sig indignerad över att delinkventen trots allt icke vill erkänna sig
vara alldeles död; men, har han synbarligen tänkt, om fantasikonsten
också gör sig bred ute på den litterära marknaden, så skall den
åtminstone icke få göra det i min antologi. Och som konsekvens
härav ger han Anders Österling ett utrymme på pricken lika stort
som det, vilket han tillmäter Richard Vallner, och medtar ur hans
lyriska produktion endast fem dikter, av vilka tre ur Idyllernas bok.
Knappast lärer man behöva flera bevis än detta på att Steffen ej ens
tillnärmelsevis gått i land med uppgiften att göra rättvisa åt de
litterära riktningar, för vilka han personligen ej känner någon starkare
sympati.
Det drag av gammal övertygelsetrogen åttiotalist, som kommit Steffen
att på detta sätt felbedöma de bägge senare decenniernas romantiskt
färgade diktning, har emellertid kommit honom att intressera sig för
en grupp inom vår moderna litteratur, som kanske i allmänhet för litet
uppmärksammats och som i varje fall hitintills icke betraktats eller
behandlats under enhetlig synpunkt, nämligen »proletärdiktningen».
Om denna betecknings berättigande har som bekant på senare tid
förts en presspolemik av delvis tämligen hetsig beskaffenhet. För den
utom striden stående torde debatten emellertid knappast ha medfört
några resultat av positivt intresse Att termen »proletärdiktning» i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
