- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Elfte årgången. 1921 /
503

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Tysklands finansiella läge. Av K. Blomeyer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TYSKLANDS FINANSIELLA LÄGE 503

$å fall måste höja ämbetsmannalönerna och även utgifterna för
-övriga statsbehov tilltaga. Å andra sidan bruka också
inkomsterna ökas. Båda förskjutningarna hålla visserligen ej jämna
steg, men till en viss grad inträder utjämning. Annorlunda
förhåller det sig med valutaförsämringens återverkan på den tyska
budgeten. När valutan sjunker, stiga automatiskt de
pappers-markssummor, som Tyska riket måste uppbringa för att erlägga
kontributionerna, utan att tyska finansförvaltningen å andra sidan
har möjlighet att öka sina inkomster. I maj 1921 var
guldmarken värd i runt tal 14 pappersmark. Med denna kurs hade
hela skadeståndsförpliktelserna enligt Londonbesluten uppgått
till 42 å 45 milliarder pappersmark. Då beräkningarna för året
1922 gjordes, var guldmarken redan värd 30 pappersmark, och
tiärav följde, att den i provisoriska staten för 1922 upptagna
totalsumman beräknades till 89,6 milliarder. I mitten av
oktober måste man räkna med att en guldmark motsvarade 40 å 45
pappersmark, varigenom skadeståndsförpliktelserna för 1922
kommo att röra sig om i runt tal 120 å 135 milliarder
pappers-mark. I början av november måste man räkna med en kurs
på 70, varigenom Tyskland för att fylla kontributionerna för år
1922 måste uppbringa över 200 milliarder pappersmark.

Denna utveckling har hastigare än man kunnat ana fört
en-tentens skadeståndspolitik ad absurdum. Den har visat, att
•ententen i längden som kontribution kan utkräva endast det
överskott av inkomsterna över utgifterna, som Tyska riket med
den mest sparsamma hushållning och yttersta utnyttjande av
alla inkomster förmår prestera. Så länge ententen härutöver
utkräver avgifter, som kunna uppbringas endast genom
sedelpressen, trycker den ned den tyska valutan med påföljd att de
pap-persmarkssummor, som måste uppbringas för
skadeståndsbetalningarna i motsvarande grad stiga. Sedelpressen måste då tagas
så mycket mer i anspråk, varigenom på nytt trycket på valutan
förstärkes. Så förefinnes i denna utvecklingsgång tendensen att
alltjämt öka tempot. Vagnen rullar med alltjämt ökad fart mot
avgrunden; hastigheten är redan fruktansvärd.

Tyskland är självt icke i stånd att göra något för att avvända
olyckan. Det kan varken öka sina inkomster så mycket att
det kan tillfredsställa ententeiis anspråk, eller genom besparingar
prestera tillräckliga summor för detta ändamål. Aldrig har ett
lands befolkning så tyngts av skatter som nu Tysklands. På-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:23:59 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1921/0516.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free