Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 25. 10. 1921 - Engelsk-amerikansk brödrasämja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464 DAGENS FRÅGOR
främmande nationer genom traktater, vilka sakna föreskrifter som
berättiga till ett ensidigt upphävande av deras innehåll».
I repliken till denna mycket pepprade not blevo Förenta Staterna
svaret skyldiga i många av de viktigaste punkterna. De ytterst
obehagliga erinringarna orn huru man på det hållet behandlat beviljade
koncessioner förbigingos med fullkomlig tystnad. Däremot fick den engelska
till synes sakligt starka erinran om hur det förhöll sig med
normalmandatet ett verkningsfullt svar, som erinrade om att det förkastade
förslaget erhållit i varje fall Englands uttryckliga gillande, varför man
rimligen kunde förmoda att dess anda skulle följas av engelska
regeringen. Och hänvisningen till att mandaten för Palestina och
Mesopotamien avsågo att skapa likställdhet för alla stater, tillhörande
Nationernas förbund och deras undersåtar, möttes med en ny
påminnelse om vad Förenta Staterna av omtanke om hela mänsklig^
hetens välfärd förutsatt som nödvändiga villkor för de från
centralmakterna erövrade områdenas besittningstagande. Därför, tillfogades
det, förutsattes icke heller att den engelska notens hänvisning till
Nationernas förbund och de allierade makterna kunde innebära någon
tanke på möjlighet att utesluta Förenta Staterna från ställningen som
fullt likaberättigad makt. Men naturligtvis framfördes detta krav i
den mest upphöjda formulering: »Varje maktfullkomlighet eller
befogenhet, som de allierade och associerade makterna förfoga över i
fråga om mandatterritorierna, ha tillfallit dem genom striden med
och segern över centralmakterna. Som deltagare i denna strid och
främjare av dess lyckliga utgång kunna icke Förenta Staterna anse
någon som hälst av de förbundna makterna, den allra minsta lika
litet som Förenta Staterna själva, som uteslutna från diskussionen om
segerns följder eller från de rättigheter och privilegier, som skapas
genom de i fredsfördragen föreskrivna mandaten».
Detta är ju en obehaglig dilemma, men en dilemma som härrör
direkt från försöket att under åkallan av Nationernas förbund och
med proklamerande av allas likaberättigande utestänga Tyskland från
det nominellt för alla öppna landet. När detta knep utfunderades,
förutsattes icke att överstormakten Förenta Staterna skulle infria Wilsons ord
på samma sätt som han följde sina egna heligaste principförklaringar
och liksom Tyskland stanna utanför förbundet. Konflikten är ännu
olöst. Det är onekligen en av fredsverkets kuriösare detaljer att se
hur den maskerade fallgrop på den skenbart för alla tryggade vägen,
genom vilken Tysklands rätt skulle ramla ned och försvinna, kommit
så alldeles i olag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
