Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 25. 10. 1921 - Vilnafrågan inför folkförbundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 457
lade stilleståndet mellan Polen och Litauen i Suwalki den 7 oktober
1920, då en demarkationslinje uppdrogs, som fortfarande lät litauerna
behålla Vilna. Redan två dagar senare, den 9 oktober, besattes
emellertid staden av den polske D’Annunzio, general Zeligowski, litauiska
regeringen måste åter fly till Kovno, och Zeligowski regeraralltjämt
i Vilna med område, nödtorftigt döljande det polska väldet under
en »centrallitauisk» täckmantel. Hans av Polen officiellt klandrade,
men faktiskt beundrade och uppmuntrade kupp föranledde
folkförbundsrådet att ingripa till skydd för sin genom detta polska trots
rätt skamfilade prestige. Bourgeois lät å rådets vägnar den 14
oktober polska regeringen veta, att rådet krävde respekt för
Suwalkiavta-let och ämnade, om Vilna ej genast utrymdes, åter samlas »för att
granska läget, vilket det anser som allvarligt». Polska regeringen
skrämdes ej av detta brummande. Den svarade vid rådsmötet i
Bryssel, att den ansåg Zeligowski ha »handlat som rebell», men att »hela
polska nationen betraktar hans statskupp som legitim». Rådet beslöt
då, 28 oktober 1920, att föreslå parterna en folkomröstning under
folkförbundskontroll, och de båda regeringarna accepterade (7—8
november) detta förslag, som på allvar bragte den territoriella frågan inför
Nationernas förbund.
Följde så en långt utdragen tvist om folkomröstningsområdets
omfattning och ordningens upprätthållande där under omröstningen.
»Vilnakompanier» rekvirerades och utlovades från ett flertal makter,
men under tiden förpolskade Zeligowski ostört och med hård hand
det omtvistade området, så att rådet till sist insåg, att en verkligt
fri folkomröstning skulle förutsätta ej blott Zeligowskis avlägsnande,
utan även internationell ockupation och förvaltning av området under
längre tid än rådet kunde disponera de internationella
Vilnakompanierna. Dessa kontramanderades därför, och rådsmötet i Paris beslöt
sig på franskt initiativ den 3 mars 1921 för en helt ny taktik: man
lät folkomröstningstanken falla och uppdrog åt belgiern Hymans att
sammanföra polska och litauiska delegerade till direkta förhandlingar
i Bryssel om reglering mellan Polen och Litauen »på jämlik fot av
alla territoriella, ekonomiska och militära tvistefrågor». Först hade
folkförbundet anropats för att förmedla en demarkationslinje, sedan
påtog det sig att övervaka en för Vilnaområdets framtid bestämmande
folkomröstning, och nu vidgades frågan plötsligt till att omfatta
Litauens hela ställning till Polen. Formellt var Hymans vid de i
Bryssel i april under hans presidium påbörjade förhandlingarna varken
skiljedomare eller medlare; om sin uppgift säger han själv, att den
blott bestod i att »sätta maskinen i gång, övervaka dess
funktionerande och gjuta olja, mycket olja, i lagren». Han lämnar även den
intressanta upplysningen, att man vid förhandlingarnas början
(säkerligen från franskt håll i Polens intresse) som lämpligt »system»
angivit en federativ union mellan Polen och Litauen, men att denna
lösning stötte på oöverkomliga hinder hos Litauen, som — säger
Hymans — »helt naturligt fruktade, att federation skulle leda till
absorption av dess suveränitet och faktiskt försvinnande av dess oberoende»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
