Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 25. 10. 1921 - Politiken gent emot Finland 1918
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 451
avböjde intervention, han såge sig tvungen att anmoda sin kollega i
Berlin att anhålla om tysk hjälp, så svarade hr Edén, att »en tysk
intervention i Finland visserligen vore mycket betänklig för Sverige,
men att han vore viss om att en vädjan till Tyskland bleve
resultat-läs, enär detta land vore alltför ansträngt för att kunna sända
trupper till en ny krigsskådeplats». Tydligare kan icke ådagaläggas, att
hr Edens skäl vid den tidpunkten icke voro farhågor för ett svenskt
engagement vid Tysklands sida.
Hr Edén har gjort sig mycken möda att visa, att de förslag, som
voro å bane om svensk hjälp till Finland vare sig genom
vapenförsäljning eller vapenutlåning av kronans förråd, exportlicenser för i
Sverige privat uppköpta vapen eller transiteringar från andra länder,
skulle antingen saknat betydelse för Finland eller medfört risker för
ett svenskt indragande i världskriget. Han har i sin argumentation
under pressdiskussionen även i fråga om dessa teser på alla punkter
blivit slagen på fingrarna. Vi skola här icke upprepa alla de
beklämmande detaljerna av dessa spörsmål; det kan vara nog att erinra,
att de på vederbörligt håll finnas klarlagda. En har emellertid rört
frågan om vapenutlämning från kronans förråd, och hr Edén har
gång efter annan velat göra gällande, att »högern i riksdagen ej
vågade stå för det yrkandet» — endast hr Trygger skulle i första
kammaren talat för saken, men hr Hildebrand i den andra förklarat sig
icke ha avsett något sådant. Eftersom hr Edén synes vara
angelägen att på denna punkt söka stöd hos högern — vilket icke är
underligt, då det numera torde vara uppenbart, att en dylik åtgärd icke
skulle medfört den minsta risk för Sverige — kanske det borde
erinras, att redan den Tryggerska interpellationen, som frambärs efter
andra kammardebatten, alltså sedan hr Hildebrands uttalande var
bekant, uttryckligen yrkade en sådan vapenutlämning »ur våra egna
vapenförråd, de må tillhöra enskilda eller staten», och att det lärer
få tagas för givet, att partiledaren icke framfört ett dylikt yrkande
i ett sådant läge utan att veta sig hava partiet med sig. Även hr
Swartz framhöll också i en senare debatt, den 29 maj, att han anslutit
sig till yrkandet i fråga. Vad Sveriges vägran i den delen innebar
under det finländska vapenskiftets första tid, faller alltså uteslutande
på hr Edens och kollegers ansvar.
Det upprörande i den taktik, som mötte finländska framställningar
orn rätt till vapenutförsel från enskilda förråd eller om transitering,
behöver föga kommenteras. Begärdes ett principiellt medgivande,
vars beviljande uppenbarligen skulle i högsta grad underlättat
anskaffningen, svarades blankt nej; och när en anhållan framfördes om
utförsel eller transitering av vissa bestämda kvantiteter, så uppsköts
svaret i fjorton dagar och blev sedan, den 5 mars, delvis ett nytt
uppskov, delvis jakande, men blott under förutsättning att licensen
ej skulle få begagnas, förrän hela det begärda partiet vore förvärvat
— vilket man visste ej vara fallet.
Till på köpet hade dagen förut ett generellt förbud mot uppköp
i Sverige av vapen och ammunition trätt i kraft. Hr Edén har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
