Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Det stympade Österrikes framtid. Av Bertil Hagström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man förstår dock, att det är en svaghet och lätt kan verka
därhän, att den verkställande maktens representanter känna sig stå
till ansvar endast inför sina väljare, lantdagarna, och ej inför
regeringen, som utdelar de viktigaste befallningar, den har att
verkställa. Hur »Landes»-makt och statsmakt kommo i strid med
varandra just vid anschlussomröstningarna, skall också strax visas.
I övrigt är författningen till form och andemening kanske den
strängast tänkbara parlamentariska av nu existerande, med all
makt samlad i nationalrådets händer. Nationalrådet är den
naturligtvis på en fullkomligt allmän rösträtt för män och kvinnor
över 20 år byggda kammaren, med proportionella val i större
valkretsar jämte tilläggsmandatsystem, motsvarande riksdagen
i Tyskland, med upplösnings- och ajourneringsmakt endast hos
rådet självt. Förbundsrådet, motsvarande det nya tyska
riksrådet, utsett av lantdagarna, har blott initiativ och veto i
egentliga lagfrågor, som förfaller, när nationalrådet upprepar sitt
beslut med hälften av medlemmarna närvarande.
Regeringen är icke blott författningsenligt skyldig att avgå vid
misstroendevotum, utan vad som är ännu märkligare, den väljes
direkt av nationalrådet på förslag, uppgjort av huvudutskottet.
Detta val har motsvarigheter i de tyska delstaterna, men bland
självständiga stater endast i Schweiz, där det ju dock är något
helt annat: val för viss tid av ministrar med
ämbetsmannakaraktär, medan det yttersta avgörandet ligger hos folket genom
folkomröstning.
Men sådan har ej, i motsats också till de nya tyska författningarna,
kommit till någon större användning. Det finns visserligen
möjlighet för ett visst antal medborgare att få ett lagförslag under
nationalrådets behandling samt för nationalrådet att skjuta ifrån
sig avgörandet till folkomröstning. Men endast för antagande
av helt ny författning fordras obligatorisk folkomröstning, och
för detaljförändringar kan förbundsrådet fordra sådan.
Presidenten slutligen, vald av förbundsförsamlingen, bildad av båda
rådens ledamöter, ungefär som franska nationalförsamlingen, har
endast representativa uppgifter, och nationalrådet har sålunda
maktens fullhet utan någon motvikt. Den enda garantien mot
missbruk ligger hos de självständiga förvaltnings- och
författningsdomstolarna, påminnande om de amerikanska
unionsdomstolarna, i förening med fordran på kvalificerad majoritet i
nationalrådet för författningsändring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
