Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Nationernas förbunds konstitutionella organisation. Av Åke Hammarskjöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352 ÅKE HAMMARSKJÖLD
land. En bestämd tendens till Tysklands upptagande gör sig
för närvarande gällande. Ett tecken härpå är den resolution i
dylik riktning som på franskt initiativ fattades vid federationens
av de privata sammanslutningarna för Nationernas förbund
nyligen avhållna möte i Geneve. Samma tendens förelåg
visserligen i tämligen utpräglat skick redan vid förbundsförsamlingens
första sammanträde i november—december 1920, men den kunde
ej då göra sig fullt gällande på grund av skadeståndsfrågans
olösta tillstånd. Denna angelägenhet är ju nu ordnad; men det
är å andra sidan tvivelaktigt, huruvida församlingen vid sitt
instundande möte kommer att vara i besittning av den allra första
förutsättningen för ett gynnsamt votum: en ansökan från
Tysklands sida. I press och litteratur finnas uttalanden som synas
göra detta mindre sannolikt.
Samma hinder — med bortseende från alla andra — kommer
med säkerhet att göra sig gällande mot ett skyndsamt
upptagande av Ryssland.
I vilket fall som helst är förbundets redan påpekade tendens
till universalitet omisskännelig. Det är tänkt såsom
allomfattande. Bortsett från det bevis som ligger i alla staters
potentiella rätt till medlemskap, äro vissa av förbundsaktens
bestämmelser ytterst svårtillämpliga, sålänge mer betydelsefulla stater
stå utanför, t. ex. bestämmelserna om den ekonomiska
blockaden. Å andra sidan finnas dock bestämmelser, som direkt räkna
med och tala om utomstående stater. Organisatoriskt sett måste
emellertid den period, under vilken förbundet icke är praktiskt
taget universellt, betecknas som ett övergångsstadium. I denna
riktning talar redan Österrikes och Bulgariens upptagande vid
första förbundsförsamlingen.
Även om universaliteten en gång uppnås, kan den åter
förloras, därest en eller flera medlemmar begagna sig av sin rätt
till utträde. Denna rätt utövas enligt regeln genom uppsägning;
utträde kan i sådant fall äga rum först två år efter
uppsägningen. En stat kan emellertid av rådet visas på porten, om
den bryter sina förbundsförpliktelser, och slutligen utträder en
medlem automatiskt genom att icke för sin del godkänna en
ändring i förbundsakten, som eljest antagits av förbundet i
enlighet med de former som stadgats i akten.
Genom rätten till utträde blir förbundets karaktär av en
frivillig sammanslutning betonad. Frivillighetens princip som, på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
