Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Sverige och Palestina. Av Gustaf Dalman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGE OCH PALESTINA 305
man till en harmonisk enhet. Denna romerska konst var ju
hos oss i Europa förutsättningen för alla våra egna stilar ända
tills nu. Även detta betyder en släktskap med Palestina.
Romersk kultur där som här.
Nu möter man sådan kultur i Palestina endast i ruiner,
oförstådda av landets befolkning. Vandra vi bland dessa ruiner,
stöta vi ibland på kyrkor, vittnen från den kristendom, som
€n gång var landets religion, innan islam kom från Arabien.
Men av större betydelse för oss äro de gamla synagogorna från
den romerska tiden. Ty de påminna om att en synagoga, som
en hednisk officer byggt åt judarna i Kapernaum (Luk. 7: 5),
Tar en av Jesu läroplatser. Inom grekiska och romerska
kulturens område, således inom den värld, som också blivit vår,
har världens frälsare uppträtt. Icke som en judisk sekt, utan
som en insats i den romerska kulturen har kristendomen
vandrat ända upp till Sverige. Och med den har Sverige fått del
i kristendomens hemland. Vi äro alla hemmastadda i hans
land. Varje jul vandra våra tankar till Betlehem, varje påsk stå
vi på Golgata, varje himmelsfärdsdag på Oljeberget.
Tanken, att Palestina hör de kristna till och att en kristen
således hör till Palestina, har också varit anledningen till att
svenskar rest till det heliga landet alltsedan Sancta Birgittas
dagar. Samma motiv ligger ock bakom den bekanta
utflyttningen i vår egen tid av svenskar både från Sverige och
Amerika till Jerusalem. Den lilla skara svenskar från Nås i
Dalarna, som 1896 begav sig dit, hade för sin handling ungefär
samma drivfjäder som de tyska templarna år 1868. Dessa
svenskar voro icke vanliga utvandrare, än mindre nyfikna
turister. Deras tanke var att, frigjorda från alla band som höllo
fast vid släkt, fädernejord och hemland, få sluta sig samman
med likasinnade amerikanare i ett samfund, vilket i
kärleksarbete inåt och utåt skulle övervinna denna egennyttans och
hatets värld. Alla skulle leva av gemensam kassa; till och med
familjeband och äktenskap skulle offras, om och så länge de
voro ett hinder för världens övervinnande.
Så skedde tillskottet av dalfolk till den amerikanska krets, som
redan förut i Jerusalem var samlad kring en amerikansk kvinna
av norsk härkomst, fru Spafford, och med vilken en grupp
svenskar från Chicago med en viss O. H. Larsson, av Selma Lagerlöf
kallad Helgum, i spetsen kort förut införlivats. Man kan förstå,
21. Svensk Tidskrift 1921.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
