Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Press, pengar och politik. Av E. H. Thörnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fyra av sju varit sysselsatta med sportspalterna. Stundom har
det varit annonserna som lagt beslag på uppmärksamheten;
ibland familjenotiserna; då och då, naturligtvis, de allmänna
nyheterna. Vid ett och annat tillfälle har jag sett särskilt damer
fördjupade i litteratur- och konstrecensioner. Men jag kan
färdas hundratals mil på våra järnvägar, än i andra, än i
tredje klass, och jag finner näppeligen ett tjog av de
medresande sysselsatta med de stora dagbladens ledare eller
riksdagsreferat. Naturligtvis är det alltid vissa grupper, som läsa
även dem. Och minst nittiofem hundradelar av den politiska
och sociala eggelse och upplysning, vårt folk tar emot, komma
via pressen.
Det intellektuella livets nutida organisation har också
väsentligen vidgat fältet för tidningarnas roll som tankeledare och
framförallt som suggestionsapparater. Den allt strängare genomförda
specialiseringen åtföljes i regel av en inskränkning av
allmänbildningen. Fackstudierna taga i den grad vederbörandes tid och
krafter i anspråk, att de måste skjuta andra intellektuella
ärenden åt sidan. Vad leder det till? Jo, på sitt särskilda gebit
tillhöra dessa fackbildade »klasserna»; på de övriga tillhöra de
»massorna». När det gäller ärenden utanför deras specialområden,
uppföra de sig såsom den stora hopen; de låta journalisterna
färga deras känslor, leda deras tankar, prägla deras intressen.
Tendensen går åtminstone i den riktningen. Tydligast kan den
avläsas, när samhällsfrågor komma under behandling.
Här ovan berördes politiska och sociala överläggningar bland
arbetarna. Hur arta sig dessa inom andra folkklasser?
Ingalunda livligare. Under särskilt upprörda tider kunna sådana
överläggningar med hela sin taggkrans av tvistigheter skära
sönder vänkretsar och upplösa umgängen. Sedan kommer en
lugnare period med en försonligare stämning. Den ömsesidiga
hänsynsfullheten hindrar både den ena och den andra åsiktens
bärare att öppna ny diskussion, att inleda nytt kiv. Så snart
samtalet når gränsen för skiljaktiga meningar, blir det ofta
avbrutet eller fört in på nya banor. Det torde höra till god ton
att hålla de politiska resonemangen borta; och detta ej minst
för att icke trötta eller tråka ut damerna, som ännu på
morgonen av sin fulländade medborgarrätts nya dag alltför ofta ge
till känna endast ett negativt intresse för stats- och
samhällsspörsmål. Men när samkvämet är slut, när sällskapet åtskilts,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
