Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor - »Affärsgatan Europa»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 261
åren 1913—1920, som Kommerskollegium nyligen utgivit. Urvalet har
emellertid där giorts med hänsyn till industriens anspråk på tullhöjningar;
därför saknas som regel alla varor, där någon utländsk konkurrens
ej giort sig märkbar, och däribland helt naturligt just sådana som
före kriget kommit från Tyskland men nu ej längre kunna levereras
därifrån. Råg, havre, vete, tobak, humle, vin, stenkol, koks, kalisalter,
färger och färgämnen, oljekakor höra sålunda till de grupper, som
lysa med sin frånvaro och för vilka en stor import från tiden före
kriget nu upphört. Också de i statistiken medtagna varorna falla i
tre grupper, av vilka en har mycket minskad, en annan än mer
ökad import och en tredje ingen bestämd tendens i någon riktning,
allt mot läget före kriget. Textil- och konfektionsindustrien, den kanske
starkast tryckta av alla våra industrier, har sålunda blott i 11 av
upptagna grupper att visa ökad import från Tyskland mot 1913, men
däremot i 21 fall att visa minskning. Den väldiga importökning, som
i många fall ägt rum inom denna grupp, härstammar främst från
England, som man lätteligen kan förstå. De kemisk-tekniska preparat,
som upptagits i statistiken, visa också i allmänhet nedgång i fråga om
importen från Tyskland. Den egentliga järnhanteringen hör till
mellangruppen; både vanligt byggnadsjärn och räler importeras nu i
mindre skala från Tyskland än före kriget, medan exempelvis plåt
visar uppgång. Den stora importen från Tyskland faller till alldeles
övervägande del inom en enda viktig grupp, nämligen verkstadsindustrien
och besläktade näringar, men är å andra sidan delvis överväldigande
ifråga om automobiler, ångpannor, olika slags verktyg och maskiner —
dock med undantag av elektriska — samt instrument. Ehuru man i
brist på totalsiffror ej kan yttra sig med fullkomlig bestämdhet, tyder
allting på, att importen från Tyskland till vårt land liksom till andra
länder under år 1920 har varit mindre och t. o. m. betydligt mindre,
icke större än före kriget.
Hela diagnosen med »valuta-dumping» som huvudorsak till vårt
betryck hör också till de stora spegelfäkteri er na, ehuru den fått
understöd t.o.m. från vetenskapsmän. Tullskyddsivrarna leverera själva
en vederläggning därav, när de vältaligt framhålla, huru betrycket
överallt framkallat mer eller mindre framgångsrika krav på ökat tullskydd,
ty överallt kan valutafaktorn omöjligt ha verkat. Länder med erkänt
låg uppskattning av sina valutor i utlandet, sådana som Norge,
Frankrike, jå t. o. m. Polen, f. n. innehavare av rekordet i
valutaförsämring utanför Ryssland, tro sig känna samma behov av skydd
mot utländsk konkurrens som vissa kretsar i Sverige, vilket väl är
ett konkret bevis så gott som något på att valutaförsämring visserligen
icke verkar som ett värn mot ekonomiskt betryck. Tysklands till
mindre än en fjärdedel reducerade export lär ej kunna få ansvaret
för att arbetslösheten och depressionen överallt i världen äro större
än på årtionden och icke importen från andra länder heller, ty då
skulle de ej drabbas alla. En smula eftertanke borde väl också kunna
övertyga producenter och köpmän om, att man har exakt lika svårt
att sälja, vare sig prisfallet beror på import eller på någon annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
