Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor - Ett reaktionärt riksdagsbeslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att upplösa denna historiskt betingade sammanflätning mellan det
livsdugliga och det, som fyllt sin uppgift och vissnar bort. Det är
beklagligt men måhända ej överraskande, att de som starkast känt
ansvaret för det livsdugligas bevarande vigt sina krafter framförallt
åt det dödsdömdas försvar. I ekonomiska ting är det rubbningarna
i våra vardagliga förhållanden, som först vittna om de sekulära
förskjutningarna, och ingen ringa procent av all ekonomisk lagstiftning
är blott en reflex av dessa rubbningars obehag. Men det är just
detta, som så ofta gör denna lagstiftning i djupaste mening reaktionär,
till en fåfäng strid mot livets och dödens obönhörliga makt i all
organisk växt.
I denna tidskrift har det vid upprepade tillfällen betonats, att
1600- och 1700-talens skogsupplåtelser till industrien, försäljningen av
skogrika fastigheter eller deras skogsbestånd till avverkning och
trävarubolagens latifundiebildning intet annat är än olika försök till lösning
av problemet att frigöra vår skogsmark från sammankopplingen med
en numera övervunnen jordbruksmetod och omföra denna
produktionsfaktor till andra och betydelsefullare uppgifter. Den naturnödvändighet,
varmed dessa försök återvända i ständigt nya — men därför icke
alltid sundare — former, är kriteriet på att uppgiften är grundad i
den ekonomiska utvecklingens oavvisliga krav. Som oförenligt med
denna utvecklings nödvändiga karaktär av ständig växt och förändring
framstår däremot hela det betraktelsesätt, som tror sig representera
framåtskridandet, men vars »reformsarbete» i själva verket
uteslutande går ut på att bevara bestående förhållanden, även om dessa
ytterst äro till hinder för människornas välfärd och som i den
nordsvenska förbudslagstiftningen funnit sitt mest karaktäristiska uttryck.
Det är reaktion och intet annat att söka behålla kvar en jordfördelning,
som blivit ekonomiskt omöjlig, och varken moraliserande patos eller
undantagslagstiftningens allt subtilare spetsfundigheter kunna dölja
det faktum, att icke heller det proklamerade syftet, bondbefolkningens
sunda och livsfrämjande jordfasthet, i anda och sanning vinnes
genom att med statens tvångsmakt ålägga jordbrukarna att bedriva
skogsaffärer.
Inför denna sterilitet i den hittillsvarande behandlingen av de
nordsvenska skogslandskapens stora problem måste det väcka
betänksamhet, att staten nu tagit på sig jätteuppgiften att leda
jordfördelningens nydaning även i södra Sverige. Det har skett genom
kamrarnas nyligen fattade beslut att till hela landet utsträcka förbudet
mot bolags jordförvärv. Denna nya lagstiftning är endast av
provisorisk art, och det kunde måhända synas så mycket rättvisare att
återhålla varje omdöme därom, som krafter onekligen arbeta på att
genom den väntade definitiva lagstiftningen möjliggöra en planmässig
nydaning av våra skogsförhållanden. Men det får ej glömmas, att
de segrar, förbudslagstiftningen vunnit möjliggjorts blott genom
de primitiva instinkter, som i alla stora brytningars vånda haka sig
fast vid det som är »gammalt och fornt», instinkter, utpräglade bl. a.
i ett likaså primitivt hat mot den företagsform, som vid sidan av stat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
