Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Litteratur - Klassiska studier på svenska. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 245
de, i olösligt samband med alla de nya komplicerade krafterna
i tiden — särskilt förnimbara i Athen, Fastlandsgreklands
främsta stad. Sjunde brevet visar bäst hur mångsidig och djup den
kunskap om samtiden var, som förde Platon till hans syn på de
egoistiska drivkrafterna i statslivet, och hans uppfattning att — så som de
voro förhärskande — nödvändigtvis tyranndöme, oligarki och
demokrati skulle våldsamt och oavlåtligt bytas mot varandra inom städerna;
de styrande ville ej ens höra talas om en stat med rättvisa och lika
lagar. Orden som här refereras gälla närmast västgrekerna, men hans
uppfattning av östern var densamma. Och till avlösning på denna de
egoistiska krafternas ävlan tecknar han så sin nya stat med dess
ideella grund, det väldiga projektet i Staten och Lagarna, som
Platon även hoppats i verkligheten få omsätta.
Huru mäktigt tecknar ej 7:de brevet eller Gorgias, Theaitetos den
lidelsefulla strävan att aktivt ingripa i statslivet, som från Platons
ungdom och till Dions död besjälade honom, bars upp av djup
känning med verkligheten och tecknade sin egendomliga väg i de stora
reformförslagen, som på sitt vis sökte komma till rätta med de väldiga
krafter, som senare brusade ut över Orienten med hellenismen. I det
intressanta kapitlet om Gorgias framhäver Lönborg mycket av detta
och påpekar även hur platonsk den är, hur Sokrates endast skymtar
i den. Och liknande utredning saknas förvisso ej på andra punkter.
Men hur schablonmässig ter sig sedan Lönborgs antites: Sokrates’
deltagande i det offentliga livet i Athen mot Platons »statsmaniiaskap vid
skrivbordet», mot hans föreläsningar och diskussioner. Man betänke
vad dessa inneburit i allt statsliv och vilket grepp om en vidare
verklighet än Sokrates väl någonsin anat, som var grunden för dem. De
onekligen slitna orden om »skrivbordet» ville man ha bort också
därför, att om Platon även med smärta såg sig avstängd från det politiska
livet genom arten av sina krav och sin övertygelse, som han ej
dag-tingade med, så var ändock för honom det levande intrycket, det talade
ordet det främsta. Den anden ger även dialogerna deras
enastående livfullhet. En annan sak är det — och den är ju skäligen
allmänmänsklig — att en gammal man, som fått många förhoppningar
om del i det verksamma livet gäckade, prisar ålderns frihet och rätt att
i rö tänka över det bestående, som Platon gör i lagarna.
Sokrates’ betydelse för Platon kan knappast överskattas. Förvisso
är det rätt att, som Lönborg gör, hos Platon söka huvudkällan för
Sokrates — ej i Xenophons nykterhet se ett bevis för en mer träffande
teckning. Men — och det är till detta våra reflexioner kring
Lönborgs bok föra — ovillkorligen måste den, som i dialogerna söker
Sokrates, utgå ifrån ett studium av deras roll och ställning i Platons
liv, av Platon och hans strävanden överhuvud. Här må en hänvisning
tillåtas till den principiellt viktiga och självständiga uppfattning som
hävdats av professor G. Rudberg i hans märkliga föredrag om Platon^
vid sommarkurserna i Sigtuna 1920 (Kristus och Platon,
Uppsala 1920, sid. 27 ff.)- Detta korta föredrag rymmer en rikedom på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
