Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - 400-årsminnet av Luther i Worms. Av Nathan Söderblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400-ÅRS-MINNET AV LUTHER I WORMS 213
»Gud hjälpe mig, Amen». Det var mörkt i salen. Man gick
hem.
Luthers svar markerade så tydligt som möjligt kristendomen
såsom personlig religion, i motsats till institutionell religion.
Religionen behöver en kropp lika väl som en själ. Kyrkans
ordning och organisation är nödvändig, men religionshistorien
delas i två hälfter av de två motsatta svaren på frågan:
Vilkendera betyder mer: religionens kropp eller religionens själ?
Ingenting, icke de mest ärevördiga inrättningar, icke den
fullkomligaste organisation kan ersätta samvetets vittnesbörd, den
personliga övertygelsen, själens möte med Gud. Här är högsta
instansen. Man kan inte komma ifrån den risken. — Med Gud
är själen stark, om hon också saknar allt annat; utan Gud är
själen fattig och svag, även om hon har allt annat. Det som
73:e psalmens författare tolkade i gudsförtröstans högsta uttryck
före Kristus och det som Kristus för alltid skänkt oss,
nämligen den fria tillgången till Fadren och därmed den personliga
erfarenhetens primat i religionen, det hävdades av Luther i ett
världshistoriskt ögonblick. Fastän uppfordran till honom att
återkalla understöddes med alla andliga och världsliga
maktmedel, fastän han måste förstå att bålet väntade honom, syntes
honom en dylik död mindre fruktansvärd än att göra något mot
samvetet och att svika Guds sak. Den ensamme munkens
ståndaktighet räddade åt världen det evangelium, som Gud genom
honom åter bragt till ljuset, och han inskärpte i människornas
sinnen samvetets rätt och ansvar så djupt, att det aldrig
kunnat glömmas. Luther i Worms står för alla tider som ett
uppmuntrande och förödmjukande föredöme i kristet hjältemod:
så mycket förmår en ensam man, när han vandrar Guds
vägar; sådan makt äger ett samvete, som blir frigjort och bundet
av Guds ord.
Luthers andliga väg till Worms kan här endast antydas efter
dess historiska vägmärken.
När han i likhet med många allvarliga sinnen fylldes av
harm och smärta inför avlatshandelns skamliga köpenskap med
nåden och själarna, vädjade han från vad han trodde vara
Roms vilseledda och ovärdiga tjänare till den bättre underrättade
påven. Det skedde i teserna aftonen före allhelgonadagen 1517,
som plägar betecknas som reformationens egentliga datum.
Men han misstog sig. Hans kritik träffade det romerska sys-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
