Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 11. 4. 1921 - Kampen mot kolportagelitteraturen i Tyskland - Dogmen om 1870
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 203
publiceras under den gemensamma titeln Jugendstreiche; här är
det ungdomliga och debuterande förbrytares bedrifter, som skildras
under pojkstreckets skyddande förklädnad. Övriga huvudgrupper
äro dels de erotiska romanerna, vilka förut varit relativt fåtaliga men
nu börja tillväxa i antal, dels de för de lägsta folklagrens behov
tillrättalagda omarbetningarna av bekanta och framstående författares
verk. Särskilt skadliga äro de sistnämnda, därför att de segla under
falsk flagg och under ett ansett namn som skylt dölja det eländigaste
innehåll. Deras antal är emellertid avgjort mindre än övriga
seriers, och deras popularitet, om än beaktansvärd, torde dock ej kunna
mäta sig med detektiv- och äventyrsromanernas.
Det gäller alltså att på nytt taga upp striden mot denna dag för
dag allt mer växande litteratur. Att hoppas på en av
folkbildningsarbetets utveckling framkallad smakförbättring hos de bredaste
lagren torde vara tämligen fåfängt — kärleken till
kolportageroma-nernas brokiga häften med deras av fantastiska äventyr fyllda sidor
är alltför inrotad för att rubbas av dylika inflytelser. Att som
professor Brunner tänkte sig problemets lösning på frivillighetens väg
förmå vederbörande förläggare att upphöra med sin verksamhet kan
betraktas som otänkbart. I Tyskland har man bebådat lagförslag
om en preventiv lagstiftning, ehuru närmare uppgifter om dess
beskaffenhet ännu icke meddelats. Det gäller emellertid att förhindra
en upprepning av det nederlag, som Brunner under kriget till sist
led. Huruvida censurens väg skulle vara den rätta är väl efter gjorda
erfarenheter mer än tvivelaktigt. Måhända skulle mera vara att
vinna av det en gång icke alldeles utan framgång försökta sättet
att sprida god litteratur, som i spänning kunde tävla med den dåliga.
I varje fall bär den livliga diskussionen vittne om att man ej heller
i det nya Tyskland är sinnad att låta denna för de stora
folklagrens andliga hälsa mer än vad man anar fördärvliga litteratur fritt
få växa och utbreda sig. Den tyska kulturens målsmän synas
härvidlag beakta Jean Pauls tänkvärda ord: »Wenn Bucher auch nicht
gut öder schlecht machen, besser öder schlechter machen sie doch.»
I en värld, som onekligen blivit en smula konstig de
senaste två-tre åren, märkes en sådan detalj icke mycket,
som att man nu med maktspråk vill föreskriva historiens utslag. Här
äro så många tunga realbekymmer att tänka på, att segerfredernas
diktat om hur det nyaste halvseklets historia skall fattas tyckes vara
rätt oväsentligt. Dock är detta allt annat än likgiltigt. Att man i
vår s. k. upplysta tid slutar med en dogmbyggnad, vilken icke
tilllåter kätteri, är i och för sig kuriöst nog. Men det blir rent
betänkligt, när systemets innersta syfte visar sig vara att för all framtid
fastslå den nu av en stridande part uppdragna demarkationslinjen
mellan andligen svarta och vita, onda och goda, getter och får.
Den nya lärobyggnadens summa är som känt, att Tyskland är
skyldigt till alla olyckor, som med världskriget inbröto. En av
byggnadens hörnstenar är, att kriget 1870 var en oerhörd förbrytelse mot
Dogmen
om 1870.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
