Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 11. 4. 1921 - Dostojevskij och vår samtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så mycket starkare framträder hans temperament i breven från den
europeiska resa han företog efter frigivandet. Konfrontationen med
Europa befäste hos honom tvenne allt annat behärskande intryck:
hat mot den europeiska kulturen, framförallt sådan den trädde honom
till mötes i Tyskland, och fanatisk dyrkan av det specifikt ryska,
fattat under mystiskt-religiös synvinkel. Bägge dessa känslor
återljuda kraftigt i hans brev; men trots detta starkt subjektiva drag
verkar hans korrespondens dock relativt matt vid jämförelse med
hans författarskap. Man må hoppas, att de ovan omtalade, i Moskva
befintliga breven ha mera att förmäla om hans litterära arbeten och
mindre om hans ekonomiska vedervärdigheter. I varje fall är det
för tidigt att på grundval av det nu föreliggande materialet fälla
något definitivt omdöme om Dostojevskij som brevskrivare.
Ett annat nyutkommet bidrag till kännedomen om Dostojevskijs
liv och personlighet, vilket ur flera synpunkter är ägnat att intressera,
är den biografi över honom, som hans dotter Aimée författat (tr. i
München 1920). Mycket i denna är alldeles värdelöst och delvis rent
löjligt, så exempelvis författarinnans stora delar av boken fyllande,
genomgående ytterst kuriösa raspsykologiska funderingar (hon vill
bl. a. med all gewalt hävda släkten Dostojevskijs litauiska ursprung
och skjuta det rent ryska inslaget i dess härstamning åt sidan). Verkligt
intresse äga emellertid andra detaljer i arbetet. Så är det exempelvis
värdefullt att få veta vilken utomordentlig betydelse Dostojevskij själv
synes ha tillagt sin vistelse i de sibiriska fängelserna. Först där,
säger hans dotter, lärde han sig förstå sitt eget land som trots
all smuts och allt elände dock äger en charme, som besegrar allt
och alla, det land, där självuppoffrande ädelhet, aningsfyllt
sanningssökande, drömmande idealitet och mystisk gudshängivenhet förenats
i en enhet, vartill ingenstädes i världen finnes maken. Där var det
också som han helt och fullt blev ryss, där vann han sin nya
religiösa övertygelse, och där lärde han sig förstå vad den ortodoxa
kyrkan betytt för Rysslands utveckling. Europa blev därför, när
han äntligen efter sin återkomst från Sibirien lärde känna det,
för honom ständigt något främmande och frånstötande. Därför var
det också som han med både tillgivenhet och beundran kunde närma
sig en man som Konstantin Pobjedonostsev, vilkens egentliga patos
var hans djupt rotade motvilja mot den europeiska tankevärlden.
Hos Dostojevskij förenades detta tankeferment med en fantastisk
optimism i fråga om de slaviska folkens utvecklingsmöjligheter. Man
hör Dostojevskijs egen röst i de ord, med vilka hans dotter återger
hans uppfattning av de stora sociala problemens lösning: germaner,
angelsachsare och romaner äro oförmögna att grunda ett verkligt
harmoniskt samhälle, därför att deras kultur utgår från den klassiska,
vilken till sitt innersta väsen är hednisk. Slavernas kultur däremot
är i roten kristligt-demokratisk. Aristokrati och kapitalism äro dem
icke blott osympatiska utan till och med så motbjudande, att en
ryss, om han förvärvat en förmögenhet, av moralisk instinkt genast
förslösar den för att icke längre vara en den världsliga rikedomens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
