Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 11. 4. 1921 - Den svenska arbetslöshetspolitiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 191
vidare de löner, som Statsarbetena bjuda vid dessa arbeten, ligga
under den öppna marknadens, har detta haft till följd, att dels många
arbetslösa vägrat antaga sådant arbete och därigenom förverkat rätt
till understöd, dels något så oegentligt som strejker och blockader
tillställts mot nödbjälpsarbetena, varigenom andra understödssökande
blivit dit anvisade och vid vägran att antaga arbete avstängts från
vidare hjälp från det allmännas sida. Även kommunerna ha på sina
håll visat en berömvärd försiktighet och eftertanke vid
arbetslöshetsfrågans behandling. Det är t. ex. rätt märkligt, att fastän Stockholm
har en socialdemokratisk stadsfullmäktigemajoritet och ehuru antalet
arbetslösa i huvudstaden länge närmat sig de 10,000, de kommunala
myndigheterna kunnat ända till slutet av mars dröja med
igångsättandet av öppen understödsverksamhet. Anslag till
nödhjälpsarbeten ha visserligen förekommit; antalet vid dem sysselsatta
arbetslösa synes för övrigt stå i anmärkningsvärt ringa proportion till de
kostnader, dessa arbeten betinga pr dagsverke. Härutinnan torde
huvudstadens kommunala myndigheter ha åtskilligt att lära av de
nyssnämnda statsorganen.
Det vore emellertid att fatta saken alldeles för enkelt och
vänstersocialistiskt, om man i denna det allmännas passivitet gentemot
arbetslösheten vill se ett utslag av den »begynnande reaktionen». Å
andra sidan kan icke förnekas, att den sociala sentimentalitet, som
under de senaste åren präglat det svenska samhällslivet, glädjande
nog håller på att fördunsta inför den ekonomiska verklighetens bistra
lärdomar. Men det är just denna verklighet, enkannerligen dess
finanspolitiska sida, som helt enkelt tvingar det allmänna och särskilt
kommunerna att iakttaga synnerlig varsamhet i sin
arbetslöshetspolitik. Alltför stor eftergivenhet härvidlag leder lätt vederbörande
in på det sluttande planet hän mot ekonomisk oförmåga att längre
fram kunna göra någonting alls för de arbetslösa.
Under sistlidne mars månad ha emellertid tecken framkommit,
som tyda på att svårigheterna hålla på att växa myndigheterna över
huvudet. Det är heller icke att undra på, ty arbetslösheten ökas
oavbrutet och samtidigt blir hjälpbehovet ofrånkomligt. Visserligen
torde ännu icke någon allmän nöd vara rådande; arbetarklassens
uppnådda höga standard i vårt land visar sig bäst däri, att den under
dessa prövande månader haft en så stor motståndskraft i detta
hänseende. Men till sist bli givetvis de sista resurserna förbrukade, och
då kan icke det allmännas ingripande längre uppskjutas. Antalet
vid Skogssällskapet Statsarbeten sysselsatta har också enligt uppgift
ökats från 600 den l januari 1921 till inemot 6,000 vid kvartalsskiftet;
och i ett flertal stora industrisamhällen såsom Stockholm, Göteborg,
Malmö, Norrköping, Hälsingborg, Eskilstuna, Västerås m. fi. har direkt
understödsverksamhet igångsatts, vilken hastigt fått en oroväckande
omfattning.
Det svenska systemet räknar för sin framgång i väsentlig grad
med den omständigheten, att de arbetslösa merendels icke skola
befinnas villiga att antaga nödhjälpsarbete. I den mån de arbetslösas
13. Svensk Tidskrift 1921.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
