Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Johannes Rudbeckius. Av S. J. Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANNES RUDBECKIUS 161
som han själv utarbetat. Dessa förteckningar äro en ovärderlig
källa för de i vår tid pågående forskningarna rörande vår äld-
re kyrkliga konst, vilka därför tack vare den gamle biskopen
kunna i Västerås stift bedrivas under gynnsammare förhållan-
den än i andra. I igångsättandet av det storartade arbete, i
statistikens tjänst, som utförts av Sveriges protestantiska präs-
terskap, hade han en väsentlig del.
Rudbeckius nöjde sig emellertid ej med att söka förbättra
organen och de yttre betingelserna för det kyrkliga livet utan
ingrep även omedelbart förbättrande i detta. Ehuru den svenska
statskyrkan ej kunde och ville göra anspråk på att vara en ren
kyrka, ansåg den sig berättigad och skyldig att från delaktig-
het i sina högsta förmåner utestänga uppenbart ogudaktiga, till
dess de — oavsett om de ådragit sig världsliga straff eller ej —
visat sin botfärdighet genom att underkasta sig vissa slag av
kyrklig penitens, såsom att böta till kyrkliga ändamål, att sättas
i stocken, eller att stå i vapenhuset med blottad hals och ris i
handen, ja t. o. m. att slita ris. Att ådöma sådant ansågs till-
komma kyrklig myndighet, i synnerhet biskoparna, som sålunda
hade en verklig straffrätt vid sidan av den borgerliga. Annan
tvångsmakt att bringa till verkställighet sina straffdomar ägde
kyrkan ej än utestängandet från av henne förvaltade nåde-
medel, men att bli utsatt härför syntes denna tids människor
vara en sådan olycka, att de hellre underkastade sig de kyrkliga
straffen. Av denna jurisdiktion begagnade sig Rudbeckius flitigt
vid sina visitationer eller efter rannsakning i domkapitlet och
hade till ledning därför uppgjort listor över i varje socken före-
fintliga notorii peccatores. En kyrkotukt av denna art före-
faller oss med rätta motbjudande, men under en tid med så råa
seder var den nog ej utan sin nytta. Fråga är, om ej den sedliga
tukt, som ännu kan finnas hos vårt folk, är i mycket en kvarleva
av de etiska begrepp, som genom Rudbeckii och andra samtida
biskopars hårdhänta kyrkotukt inpräntades i folkmedvetandet.
Rudbeckii episkopala omvårdnad omfattade emellertid även
sådant som nu helt eller delvis sekulariserats. Medeltidens stat
hade ej befattat sig med kulturuppgifter, utan för så vitt så-
dana då tillgodosågos, hade det skett genom kyrkan. Där me-
deltidskyrkan störtades genom reformationen, övergick ansvaret
för kulturlivet till staten, som sålunda blev kulturstat, men
hos oss fick statskyrkan därvid ofta tjäna staten till organ. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
