Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 7. 3. 1921 - Försvarsväsendets förfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 129
arméns underbefälsfråga icke därigenom ha kommit ett enda steg
närmare sin lösning i annan mening än att förutsättningarna för
effektiva åtgärder då kunde sägas vara förhanden. Det tillfälligt
utökade rekrytmaterialet kommer — om man icke går till grunden
med frågan — att försvinna som smör i solsken, så snart
arbetstill-gången inom handel och näringar åter ökas.
Det är ju uppenbart, att det osäkerhetstillstånd, i vilket våra
militära befattningsinnehavare sedan ett par år tillbaka varit försatta,
spelat en avgörande roll för spörsmålet om arméns rekrytering såväl
med manskap som i ännu högre grad med officerare. Statens skyldighet
att sörja för sina tjänstemäns tryggade utkomst skarpes ju i mån av
anställningens karaktär av varaktigt yrkesval. Lyckligtvis hava vi
väl också att äntligen motse definitiva åtgärder i lönefrågan, sedan
de s. k. 1917 års militära avlöningssakkunnige nyligen överlämnat sitt
betänkande till regeringen. Med hänsyn till ännu icke slutbehandlade
frågor angående försvarets omorganisation hava de sakkunnige —
med förebild från domänverket — stannat inför ett förslag om
lönereglerings antagande år för år för officerare och underofficerare,
medan den för manskapet däremot föreslås definitiv. Det är
betecknande, att icke ens den under senaste år inträdda katastrofartade
bristen på underbefäl kunnat hindra en av de sakkunnige att med
illa dolt missnöje rikta hugg mot vad han kallar manskapets allt för
stora »fickpengar». Man har svårt att avgöra, om herr Nilsson i
Kabbarp vid detta angrepp låtit sig ledas av ett missriktat
sparsam-lietsnit eller av ren försvarsovilja; om sakkunskap och klar blick för
frågans kärnpunkt vittnar hans uppfattning i varje fall icke. Må
vara, att manskapslönerna delvis gå till fickpengar, det är väl dock
icke någon kontroll av lönemedlens användning, som här är på tal.
Problemet rör sig om den faktiska bristen på underbefäl och om
huru denna brist skall kunna avhjälpas. I sammanhang därmed
kommer frågan, vilken reell valuta staten kan få för de utgivna
»fickpengarna», de må nu vara stora eller små. Fortsätter man på samma
väg som hittills, lär utbytet bli ungefär detsamma som om man kastat
dem i sjön.
Ett kanske ännu mer typiskt exempel på vissa av våra
folkrepresentanters oförmåga eller bristande vilja att ens nödtorftigt sätta
sig in i nutida försvarsspörsmål är den sorglustiga s. k.
»demonstrationen» mot anslag till vissa av försvarsrevisionen begärda försök
med ny krigsmateriel. De några och fyrtio andrakammarledamöter,
vilka synas beredda att mot partiledningens öppet deklarerade
ståndpunkt åtminstone i försvarsfrågor omdömeslöst följa varje appell från
kammarens 7 vänstersocialister, kunde visserligen intet uträtta mot
statsutskottets för en gång enhälliga tillstyrkande. Vore det icke
lämpligt att då också övergiva dylikt demonstrationsokynne, när man
nu ändå lämnat skolåldern bakom sig?
De ytterst blygsamt tilltagna anslagen — dels för ovannämnda
/orsö/csmateriel, dels för visst oundgängligt öpnzn^smateriel — blevo
emellertid beviljade, och den svenska krigsmakten kan sålunda snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
