Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - De ryska koncessionerna och vår handel med Ryssland. Av C. H. Trolle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detaljbestämmelser fordras härför och att juridiska former för garantierna
säkerligen skola kunna finnas. Man erkänner likväl, att den i tekniskt hänseende
mest svårlösta frågan härvid uppstår, nämligen skapande av garantier för att
staten skall underkasta sig ett även till dess nackdel eventuellt utfallande
domstolsutslag. Men man räknar härvid tydligen på att det för eventuella
koncessionsinnehavare skall stå klart, att sovjetregeringen själv har ett så stort
eget intresse i saken, att den kommer att uppfylla sina förpliktelser och att
ett maktmissbruk från dess sida skulle totalt undergräva allt vidare förtroende
för densamma och reducera dess möjligheter att inleda nya affärsförbindelser
till ett minimum.
Då en detaljgranskning av detta betänkande skulle föra oss
alltför långt, skola vi stanna inför endast ett par punkter, som
visa, att man har skäl att ställa sig tveksam inför det
föreliggande koncessionsförslaget.
Man observerar då i främsta rummet svårigheten att kunna
uppställa några bindande garantier för att sovjetmakten
verkligen kommer att böja sig för ett eventuellt mot densamma
utfallande domslut. Det torde kunna antagas, att då
skiljedomstolen skall sitta i Ryssland och dess opartiske ordförande, i
händelse de tvistande parterna icke enas om honom, skall utses
av någon rysk vetenskaplig institution, den icke kommer att
tillfredsställa den utländske koncessionsinnehavaren i hans
berättigade anspråk på dess fullständiga opartiskhet och oberoende.
De olika, ja, fullständigt diametralt motsatta synpunkter
beträffande den privata äganderätten, som den ryska sovjetregeringen
och den allmänna västerländska hederliga affärsvärlden
företräda, göra att den senare torde känna sig minst sagt ganska
osäker, åtminstone till en början, i sitt förhållande till den förra;
oaktat den utan tvivel gärna vill träda i affärsförbindelse med
Ryssland och även till en viss grad hyser förhoppning om att
det ingångna avtalet skall fullgöras å ömse sidor.
Den andra punkten, som man särskilt fäster sig vid, är
uttalandet om att koncessionsavtalet skall av sovjetregeringen
kunna ensidigt hävas — visserligen med skyldighet att ersätta
koncessionsinnehavaren — för den händelse »statens intresse»
det fordrar. Ersättningsfrågan sättes här osökt i samband med
de ävenledes uttalade reglerna att vid utlösning i förtid
avträdessumman skall stå i förhållande till de senare årens vinster,
varvid dock hänsyn skall tagas till hur koncessionsinnehavaren
underhållit egendomen etc.
Slutligen bör man uppmärksamma Lenins uttalande, att
»koncessionerna icke äro fred, utan krig, om ock i en annan form»,
och hans redan vid förspelet till koncessionernas beviljande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
