Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 15. 1. 1921 - Lloyd Georges Irlandspolitik under kritik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 81
tade kritik en större auktoritet. Kommissionen, som tillsatts på
initiativ av Labour Party, bestod av sex medlemmar med Arthur
Henderson i spetsen. Den uppehöll sig en tid före jul på Irland,
besökte ett flertal av de orter, varifrån våldsdåd rapporterats, och avgav
den 28 december en diger rapport, som utgör en den skarpaste
förkastelsedom över regeringens hela Irlandspolitik. Rapporten
konstaterar, att denna politik »allvarligt komprometterat det engelska folkets
heder och ära», att det råder en terror på Irland, som skulle
»framkalla en skammens rodnad på varje brittisk medborgares kinder», att
saker göras i Englands namn, som »måste komma dess namn att
stinka i näsan på hela världen». Och den utmynnar i en vädjan om
det irländska folkets befrielse från våldets välde och om fred och
frihet och ett nytt brödraskap mellan de brittiska öarnas folk.
Rapporten ger några belysande uppgifter om regeringens styrkor
på Irland, vilka bestå av den militära garnisonen, polisen eller den
s. k. Royal Irish Gonstabulary (vanligen förkortat till R. I. C.) samt
hjälpdivisionen. För närvarande äro ungefär 50,000 man
garnisone-rade på Irland, de flesta unga, oerfarna män under officerare, som
vad de yngre beträffar ha mycket liten utbildning. Övningarna
försummas, disciplinen har förslappats och starka tecken framträda på
demoralisation. R. I. C. var ursprungligen rekryterad av irländare,
men under den senaste tidens oro decimerades kåren så hastigt, att
den måste uppblandas med engelsmän, skottar och walesare. En
stor del av dessa ha obehärskade vanor och äro ytterst litet lämpliga
för sina uppgifter. Denna lilla del, de s. k. Black-and Tans, har
diskrediterat hela styrkan och gjort den till föremål för allmän fruktan
och förakt. Hjälpdivisionen är rekryterad uteslutande av f. d.
officerare, som drivas av politiska lidelser och givit upphov till
terroris-tiska handlingar och repressalier. I många fall hade dessa
handlat på egen hand och oberoende av kronans övriga styrkor. Men det
sätt varpå de användas ger färg åt den misstanken, att det är dessa
reaktionära styrkor, som diktera regeringens irländska politik.
Kommissionen finner, att hjälpkåren åtnjuter ett särskilt och mäktigt
beskydd, vilket synes framgå av försök att skylla dess missgärningar
på oskyldiga irländare. Och ansvaret för den nuvarande situationen,
skapad till stor del genom den nya odisciplinerade och okontrollerade
poliskåren, faller i främsta rummet på regeringen, som begagnar sig
av dylika verktyg.
De republikanska kårerna av frivilliga, the Irish Republican Army
(förkortat till I. R. A.), bestå av 216 bataljoner, vilkas styrka varierar
mellan 100 och 1000 man. Om de också icke utgöra någon armé i
egentlig mening, bilda de dock en så mycket farligare organisation,
som den till stor del är oåtkomlig. I. R. A. uppträder överallt och
när som helst. Den slår ett slag här, ett där, och försvinner samt
begagnar sig sålunda av en taktik, som med nödvändighet förutsätter
stöd och hjälp från befolkningens stora massa. Den får ständigt nya
rekryter genom de engelska våldsåtgärderna. I stället för att vara
avskräckande ha dessa motsatt verkan. Rapporten anger ur god källa
6. Svensk Tidskrift 1921.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
