Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 15. 1. 1921 - Svensk-Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 71
Många förut tvåspråkiga företag ha delats. På detta sätt har onödig
friktion undvikits, och mycken kraft, som annars skulle gått förlorad
i ofruktbara strider, har kunnat utnyttjas till positivt gagn. Icke
minst har uppmärksamheten varit riktad på den svenska landsbygdens
förhållanden, och alldeles särskilt har man strävat att förebygga
övergången av svensk jord i finska händer.
Jämsides med denna praktiska verksamhet har ett med åren allt
klarare fattat och allt djupare känt svenskt nationalmedvetande
vuxit fram och blivit rotfast både hos den bildade klassen och hos
allmogen, l detta starka nationalmedvetande ligger den avgörande
vinningen för svenskheten och den viktigaste borgen för dess framtid
i Finland. Nationalitetskänslan samlar, och den eggar både till positivt
arbete och till försvar.
Från finsk sida ha svenskarna fått uppbära förebråelser för
ofosterländsk isolering. Svenskarna ha icke låtit förvilla sig av detta klander.
Deras lösen har ifråga om förhållandet till finnarna inför de gemensamma
fosterländska uppgifterna varit den gamla taktiska regeln getrennt
marschieren, vereint schlagen. Under krigsåren 1914—1918, då
så mycken svensk kraft sattes in på allmänt fosterländska uppgifter,
visade svenskarna i handling grundlösheten av finnarnas beskyllning,
att isoleringen minskat deras patriotism. Vad som gör den finlandssvenska
nationalismen moraliskt sett så stark är just dess lojalitet gentemot
de allmänt finländska patriotiska kraven.
När Finlands självständighet var vunnen och inbördeskriget avslutat,
hoppades nog de mest sangviniska på svenskt håll, att den finska
nationalismen skulle ha förlorat i häftighet. Denna förhoppning
visade sig omedelbart vara förhastad. Under sådana förhållanden var
det naturligt, att svenskarna skulle fortskrida på sin tidigare linje.
De ha icke undandragit sig arbete för allmänt fosterländska uppgifter,
där det nådigast tillåtits dem att uträtta något. Men de ha tillika
strävat till ytterligare inre konsolidering, och de ha icke fallit undan
för finska försök till övergrepp. Hittills har kampen från svensk
sida icke varit alldeles utan framgång.
På senaste tiden är det två lagstiftningsfrågor, som framför allt äro
av intresse.
I den nya finländska grundlagen erkännes svenskan som
national-språk jämte finskan, och det säges därjämte helt kort, att den svenska
och den finska befolkningens behov skola tillgodoses enligt enahanda
principer. Den närmare regleringen av språkförhållandena skall
emellertid bero av särskild lagstiftning. I slutet av förra året antog
riksdagen mot alla svenska röster ett från finskt håll framlagt
lagförslag, där vissa stadganden från svensk sida betecknats såsom
stridande mot den antydda grundlagsparagrafens anda. Striden om
denna »språklag» är ännu icke avgjord Presidenten har ännu icke
stadfäst den, och efter lagens antagande av riksdagen har den öppet
kritiserats också från finskt håll.
I överensstämmelse med de tidigare omnämnda strävandena att
ställa allmänna företag på enspråkig grund har från svensk sida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
