Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 15. 1. 1921 - Arbetslösheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 DAGENS FRÅGOR
antal ökas i samma mån lönen hålles höjd över den nivå, som
motsvarar läget på arbetsmarknaden.
För arbetarorganisationerna står naturligt nog varje sänkning t. o. m.
av penninglönen och ännu mycket mer av reallönen som ett
prisgivande av tidigare vunna positioner, vilket icke får ske utan den
mest förtvivlade strid — en tankegång som tagit sig uttryck bl. a. i
Landsorganisationens stadgar, där dess stöd ovillkorligt tillförsäkras
fackförbund, som hotas av lönenedpressning. För den enskilde
arbetaren har det också under årens lopp blivit ett slags moral att icke
sänka sina fordringar utan hellre gå utan arbete. Man har därför
all anledning att anta, att de officiella lönesatserna i kollektivavtalen
komma att vidhållas till det sista och att detta tillika med
rekonstruktionen av näringslivet och arbetarnes brist på rörlighet kommer
att också hos oss medföra omfattande arbetslöshet. Den rörelse, som
på sistone uppstått att vid sidan av kollektivavtalen sänka lönerna
för att kunna hålla driften i gång, är ett uttryck för alldeles samma
krafter, fastän verkande i motsatt riktning som de, vilka under
högkonjunkturen drevo upp lönerna över de avtalsenliga. Vi ha
hälen säkerhetsventil, som man får hoppas i någon mån skall kunna
motverka de fördärvliga följderna av kollektivavtalens petrificering
av lönenivån.
Situationen ställer mycket stora krav på arbetar- och
arbetsgivarorganisationernas ledning. De måste ju ta hänsyn till de faktiska
förhållandena både inom organisationerna, där de ha att räkna med en
även facklig bolsjevikopposition, vilkens styrka växer med varje
för–nuftig handling från »påvarnes» sida, och på arbetsmarknaden och finna
den rätta medelproportionalen utan att alltför stora olyckor
åstadkommas åt ena eller andra hållet. Den ställer också stora krav på
förlikningsväsendet, som ju har att se till, att ej de framlagda förslagen
förvärra läget. Över huvud står säkert hela det underhandlarskrå,
som i vårt land vuxit upp under det senaste decennierna och
uppnått en högst avsevärd teknisk skicklighet på alla håll, inför ett
generalprov på sin duglighet. Både som korporation och individer äro
de säkerligen i behov av mera sympati och mera sakkunnig kritik
från pressens och allmänhetens sida än de hittills varit vana vid.
Sist men icke minst ställer läget på arbetsmarknaden sina stora
krav på de statliga och kommunala myndigheter, som handha den
oundvikliga hjälpen åt dem som drabbas av åtminstone direkt
Oförvållad arbetslöshet. Åtgärderna måste på det noggrannaste övervägas,
så att de ej genom att öka arbetskraftens orörlighet och arbetslönens
oböjlighet förvärra det onda de vilja råda bot på. I vanliga tider
är detta maktpåliggande; inför den situation vi nu stå, kan varje
oförståndig åtgärd från det allmännas sida ifråga om arbetslösheten
medföra oöverskådliga följder. Det arbete som här utförts av statens
arbetslöshetskommission under krigstiden ger emellertid goda
förhoppningar, liksom det skänkt oss en effektiv administrativ apparat för
ändamålet. Akilleshälen är framför allt den uppgift, som i fråga orn
arbetslöshetshjälpen tilldelats kommunerna, där av naturliga skäl till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
