Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Första kammarens moderata parti. Av Ivar Afzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den lugnare besinning och det mognare omdöme, valet genom
kommunala förtroendemän syntes böra tillförsäkra den. Man
kunde med en sådan ordning förvänta ett gott samarbete
mellan kamrarna, utan att man hade rätt att tala om ett
enkammarsystem. Så tänkte nog många av dem som bidrogo till
utgången. De moderatas stora flertal röstade för förslaget, icke
av räddhåga eller svaghet, men i full övertygelse att denna väg
var den bästa möjliga.
Att i detalj redogöra för de moderatas ställning till särskilda
riksdagsfrågor under årens lopp kan icke vara av något
egentligt intresse. I vissa slags frågor, framför allt dem som rörde
försvaret och väl i allmänhet vad man kan kalla rena
anslagsfrågor, framträdde ingen egentlig skillnad mellan partierna. Det
moderata partiet var icke något sparsamhetsparti. Men i
övrigt intogo de moderata i kammaren en ställning, som stod
medkammaren närmare än majoritetens. De ville främja
utveckling, de voro motståndare till den slags samhällsbevarande
politik, som säger nej till varje förändring ända till dess det visar
sig icke vidare vara möjligt. Men de ville alltid bevara
sammanhanget i utvecklingen, och den demokratism, för vilken de
ville verka, var icke det enkla massväldets. De ville vara ett
mellanparti mellan ytterligheter. Måhända gick man fram med
väl stor försiktighet. Partiet var aldrig någon stridande kyrka,
det skattade realiteter högre än trosbekännelser. Åtskilliga av
dess medlemmar voro av en ganska strängt konservativ
grundåskådning, och om i verkligheten något skulle vinnas — vilket
ju kunde ske endast under medverkan också av det stora
partiets moderata element — fick man vara tillfreds med ett steg
i rätt riktning, även om det icke togs ut ända fram till målet.
I lagstiftningsfrågor sökte de moderata städse bereda plats för
en ny tids ändrade rättsuppfattning. De hade blick för det
sociala momentet i statens verksamhet, i detta avseende hade
de icke tagit arv efter de gamla frihandlarna. De erkände
statens rätt och plikt att stödja och hjälpa, där livskampens
villkor voro alltför ojämna, och att även på privaträttens område
lägga tvingande band på enskild frihet, när den syntes hota
allmänt väl. Men å andra sidan ville de ingalunda vara med
om den reglementering av livet i alla dess detaljer, vilken
började bliva det moderna frisinnets kännemärke. De sökte här
som eljes iakttaga en medelväg, som måhända icke förtjänade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
