Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Första kammarens moderata parti. Av Ivar Afzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rätt mycken skärpa. Konservativ i sin grundåskådning men
utan slentrian eller fördom, älskvärd och välvillig mot alla, fri
från personlig ambition och antagonism, var han en andligt
förnäm man, vilken uppskattades såsom sådan av kammarens
alla ledamöter. Man hörde honom med respekt, om man än
icke följde honom i voteringen.
Nära von Ehrenheim stod Hugo Tamm, också han gammal
frihandlare och upplänning, ehuru han just på grund av sin
frihandel måst utbyta länsbänken mot den plats jämtlänningarna
erbjudit honom. Han var otvivelaktigt en av kammarens mest
bemärkta ledamöter. Och med skäl. I en ekonomisk
ställning, som lämnade honom tillfälle att helt ägna sig åt det
allmännas tjänst, hade han ock gjort så från tidiga år; redan
gammal riksdagsman och ledamot af statsutskottet kände han
det parlamentariska livet och dess handlande personer bättre
än de flesta. I utskottet hade han länge samarbetat med Karl
Ifvarsson, vilken han högt skattade, och bevarade alltjämt en
intim känning med andra kammarens lantmän, vilkas
åskådningssätt han väl förstod, även om han icke delade det.
Personligen stod han alls icke illa hos det stora partiet, ehuru han
kanske var dess verksammaste motståndare. Med en alltjämt
ungdomligt livlig känsla förenande en erfaren mans klokhet,
varmt religiös men full av sund livsglädje, var han i det
personliga umgänget utmärkt av en naturlig friskhet och
öppenhet, som förvärvade honom tillgivna vänner i alla läger. Han
var den frihandelsvänliga gruppens självskrivne »ledare», ehuru
en sådan beteckning i fråga om denna grupp var mycket
oegentlig och han själv aldrig åtrådde att framstå såsom sådan.
Sin kärntrupp hade det lilla partiet på Stockholmsbänken;
av dess bänkmän tillhörde endast en det stora partiet. Främst
satt där nu den gamle generalen och diplomaten Oscar
Björnstierna, en mångförfaren man, bister av uppsyn men hjärtans
snäll och välvillig. Vidare Oscar Almgren, en storstadspatricier
av ädel typ, obeveklig frihandlare, ehuru han efter sin far ärft
och själv utövade en tullskyddad näring; den fint bildade, på
många olika områden erfarne lektorn Törnebladh; den försynte
men för sitt klara och lugna omdöme högt skattade förre
publicisten Walldén; slutligen den yngste på bänken, Carl von Friesen,
full av liv och andlig hälsa, rikt begåvad och mångkunnig, pigg
och slagfärdig i debatten, där han gärna hördes, trots den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
