Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Industriell demokrati. Av Otto Järte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392 OTTO JÄRTE
och den centraliserade fackföreningsrörelsens klassiska land,
Tyska riket, fick eller hotade att få samma förlopp, som för
Rysslands vidkommande medförde proletariatets diktatur genom
bolsjevikerna. Det har varit rent tragiskt att bevittna, huru
högersocialisterna i Tyskland, i förening med fackförbundens
ledning samt understödda av de försagda arbetsgivarna och det
skräckslagna borgerliga samhället, måste kämpa en förtvivlans
kamp för demokratiens och samhällsekonomiens bestånd gent
emot de uppfanatiserade tyska arbetarmassorna, för vilka
arbetar- och soldatråden voro den enda räddningen och den rätta
socialismen. Den tyska driftrådslagen av februari 1920 får icke
heller betraktas såsom ett uttryck för någon slags genomtänkt
åskådning om den ekonomiska demokratien, utan betecknar
endast en parlamentarisk kompromiss, som markerar den punkt,
till vilken de samhällsbevarande klasserna kunnat tillbakatränga
de revolutionära socialisterna. Och vad England beträffar, så
måste det starkt betonas, att hela Whitleysystemet endast är
en frivillig anordning, vars livskraft måhända kommer att visa
sig vara ganska klen under inträdande normala förhållanden.
Nu kan frågas: huru ha vi här i Norden, som bevarat yttre
och inre fred, fått känning av denna speciella krigs- och
revolutionsprodukt? Svaret ger sig självt. Vi kunna icke isolera oss
från den väldiga kris vår världsdel genomlider. Vi nås, kanske
icke som Finland direkt av brandgnistorna, men i varje fall av
brandröken från det brinnande Ryssland.
Det är emellertid karakteristiskt, att talet om ekonomisk
demokrati i denna inledningsvis berörda ultramoderna mening
åtminstone i Sverige först framförts såsom en politisk fråga
och annainmats, fastän på olika sätt, av de politiska
vänsterpartierna. Men från arbetarklassen själv, från
fackföreningsrörelsen hade man dessförinnan icke hört minsta knyst om ett
sådant krav. Och detta av mycket giltiga skäl. Vi ha
nämligen sedan länge här i Sverige och i Skandinavien en högt
utvecklad, i sitt slag enastående industriell demokrati, uppbyggd
på arbetsgivarnas och arbetarnas starka organisationer och
kodifierad i kollektivavtal, så omfattande och talrika, att de relativt
sakna motstycke i varje annat land. Vi ha allesamman också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
