Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - »För illa att vara sannt». Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1*0 LITTERATUR
oavsett deras innebörd. En dylik uppgift var som skapad för de franska
och engelska underhandlarna. »Utan någon inskränkning i de fjorton
punkternas verbalinspiration blevo de föremål för kommentering,
om-tolkning och självbedrägeriets hela intellektuella apparat, på samma
sätt som presidentens förfäder måste ha övertygat sig om att det
handlingssätt de ansågo sig nödsakade att tillämpa stod i överensstämmelse
med varje stavelse i de fem Moseböckerna». Så kunde t. ex. punkten
om folkens självbestämmelserätt anses överensstämmande med veto
från Frankrikes sida mot Tyska rikets oclh Tysk-Österrikes förening,
genom att man lät Tyskland erkänna Österrikes oföränderliga
självständighet inom dess fastställda gränser, intill lannat medgavs av folkens
förbunds råd — där Frankrike har veto. På samma sätt kunde
Tysklands skadeståndsplikt i traktaten (art. 232) i enlighet med
stilleståiids-villkoren begränsas till »ersättning för all skada vållad de allierade och
associerade makternas civilbefolkning och deras egendom», med
hänvisning till bilaga I, och denna bilaga sedan lägga kostnaden för alla
niobiliseringsunderstöd och pensioner på Tyskland, vilket är oförenligt
med varje rimlig tolkning av såväl Wilsons som de allierades egna
stilleståndsvillkor.
När till sist de tyska delegerade fingo resultatet sig delgivet och
förklarade det i strid med de fjorton punkterna och Wilsons övriga
förklaringar, som utgjort villkoren för vapnens nedläggande — då ledde
själva det sätt, varpå Wilsons medgivande vunnits, till Glémenoeaus
mest häpnadsväckande framgång. Ty berättigandet i denna
beskyllning mot Wilsons till det sista orubbade medvetande om att blott ha
följt sanningen och rätten var vad denne minst av allt för sin
själs-frid kunde erkänna; och sålunda drevs han därigenom, im’mot Lloyd
Georges senkomna och blyga försök till rättelse, till att påtvinga
tyskarna traktaten utan förhandlingar. På följderna för Europas
framtid tänkte ingen i Paris’ förpestade luft: »De fyras råd ägnade ingen
uppmärksamhet åt dessa faktorer, så upptagna som de voro av andra
— Glémenceau av att krossa sin fiendes ekonomiska liv, Lloyd George
av att göra en kohandel och få med sig hem något som kunde stå sig
en vecka, presidenten av att ingenting annat göra än det som var
sannt och rätt».
Av politisk blindhet och råhet är det dock intet, som enligt Keynes’
framställning kan jämföras med omkastningen i den engelska politiken
i december 1918. Den föranleddes av Lloyd Georges önskan att genom
plötsliga nyval trygga sin maktställning och av hans politiska
medhjälpares oro att valsegern ej skulle bli tillräckligt stor utan att man gav
fullt utrymme åt den stora Valmanskårens önskan om hämnd över
Tyskland och en utpressning som befriade England från att bära krigets
kostnader. Så kommo Englands ansvariga statsmän att med öppet brott
emot de just antagna stilleståndsvillkoren i förväg binda sig till de
fördärvligaste bland fredens slutliga bestämmelser, särskilt de
obegränsade skadeståndsvillkoren. Typiskt är härvid ministern sir Eric Gedcles’
tal i Cambridge om vad man skulle ta från Tyskland: »Vi skola ta ut
ur det allt vad man kan krama ur en citron och litet till; jag skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
