Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 13. 12. 1919 - Från Bülows kanslerstid - Det röda Rysslands kamp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
578 DAGENS FRÅGOR
med hans egna ända Iran ungdomen bevarade åskådningar. Pä detta
sätt blev ban allt mer och mer trots sina goda intentioner en
fantastisk romantiker, fylld av politisk ärelystnad och endast alltför
benägen att spela en världshistorisk roll. Dessa djupa motsättningar i
hans inre ha ju till överflöd bestyrkts av vad som offentliggjorts
efter hans fall, och omdömena om honom ha i regel tagit färg därav.
Det är givetvis lätt att i närvarande stund, under intrycket av den
fruktansvärda olycka, som gått fram över det tyska folket, välta all
skuld över på den som utåt stått som rikets mest synlige
representant; men omöjligt är väl icke att totalbilden en gång i historiens
perspektiv kan komma att té sig annorlunda, och kanske skall man
då också lära sig att något mildare än vad som nu sker bedöma den
siste kejsaren av huset Hohenzollern.
Med en häpnadsväckande styrka har rådsstaten
förmått att under de två sista månaderna
åstadkomma en fullständig omkastning till sin förmån i det militära läget.
Å så gott som alla fronter ha de röda trupperna mer än väl kunnat
hävda sina ställningar, och flerstädes ha de mäktat tillkämpa sig
anmärkningsvärda framgångar. Skickligt och målmedvetet ha de
problem blivit lösta, vilka genom sovjetväldets läge på de inre linjerna
uppställts för den bolsjevikiska arméledningen, kraftigt och bedövande
ha slagen utdelats mot de motståndare, vilkas verksamhet för
ögonblicket synts mest hotande.
I det förra häftet av denna tidskrift framhölls i artikeln
Utvecklingen av det militärpolitiska läget i Ryssland, att Denikin
måste betraktas såsom rådsväldets för närvarande mäktigaste och
farligaste motståndare, vilkens framryckning mot området söder om
Moskva innebar de allvarligaste faror. För en granskare av
sovjetstatens militära verksamhet måste därför den kraftiga röda
truppkoncentreringen till Petrograds försvar mot den av Judenitj företagna
anfallskuppen té sig ytterst betänklig, då det syntes otvivelaktigt, att
andra, i realiteten betydligt viktigare frontdelar, därigenom måste
komma att försvagas. Arméledningen synes emellertid hava besuttit
medel, tillräckliga för att en sådan åtgärd icke skulle behöva tillgripas.
Den enda front, på vilken man kan märka, att de röda
stridskrafterna försvagats, är nämligen den norra. Nordryska regeringens
trupper ha där lyckats vinna något terräng i huvudsakligen sydöstlig
riktning längs floderna Dvina, Pinega och Mesen. Något inflytande
på läget i stort kunna dessa operationer dock icke utöva. Icke heller
på Murmanfronten ha de sista månaderna haft att uppvisa några
händelser av större intresse.
På de för rådsväldets bestånd viktigare fronterna ha bolsjevikerna
däremot långt ifrån visat några tecken till minskning av kraften. I
öster lyckades de genom att från trakten av Aktjubinsk och Orsk
rikta ett våldsamt slag mot de vita sibiriska arméernas vänstra flygel
hastigt nog bringa dessas just påbörjade offensiv att stanna. De
ko-sacktrupper, vilka i första hand mottogo stöten, förmådde icke hålla
Det röda
Rysslands kamp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
