Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 13. 12. 1919 - Förvaltningsreform
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-Förvaltnings-reform.-]{+Förvaltnings-
reform.+}
DAGENS FRÅGOR
Stockholm 13. 12. 1919.
Det mycket obehagliga uppseende, som affären Svensk
Import samt framskjutna politiska och administrativa
personligheters delaktighet i denna framkallat, borde ha det goda med
sig, att allmänhetens uppmärksamhet starkare än förr riktas på vissa
vådor, vilka under närvarande utveckling höta hela vår
förvaltningsapparat. Till försvar för det passerade har sagts, att svenska
ämbetsmän — och det får väl tilläggas personer i officiell ställning över huvud
— äro så svagt avlönade, att de i dessa tider måste se sig om efter
den extra inkomstökning, som på ena eller andra sättet kan dem
beredas. Detta genmäle täcker likväl icke över det pinsamma faktum,
som nu blottats, att den officiella positionen åtminstone kunnat
utnyttjas för enskild vinst. Betänkligast är likväl, att om
statsfunktionärerna i stor utsträckning hänvisas att söka en huvuddel av sin
försörjning genom arbete och intäkter vid sidan av tjänsten, så stå vi inför
risken, att det egentliga förvaltningsarbetet skjutes undan och blir
en med otillräcklig omsorg handlagd bisak samt att tillika gränsen för
vad som kan anses såsom anständigt förvärvad biförtjänst blir ytterst
vansklig att upprätthålla. Därmed vore förlorat, vad som väl måste
anses vara den största vinsten av statsförändringarna 1772—1809,
nämligen förvaltningens saklighet och integritet, d. v. s. dess fullständiga
koncentration kring de faktiska ämbetsuppgifterna och dess
frigjordhet från personliga och enskilda hänsyn vid förekommande måls
handläggning.
Tider av sjunkande penningvärde men i det hela orubbade eller blott
svagt förskjutna lönesatser medföra alltid farliga påfrestningar för denna
saklighet och integritet, vilka likväl måste vara A och O för en
användbar administration. Faran har naturligtvis mångdubblats, när i
ett skede som det närvarande statens maktbefogenheter utsträckas
utöver alla förut drömda gränser, och när tillika den svällande
apparaten mobiliserar massor af personer, vilka sakna den utbildningens
träning i byråkratisk uppfattning, som åtminstone utgör någon ehuru
visserligen svag garanti mot alltför starka privatekonomiska eller statens
intressen i övrigt ej vidkommande synpunkter. Det måste därför vara
ett oavvisligt krav och ett krav, vars realiserande icke tål något som
helst uppskov, att finna snabba och genomgripande botemedel, innan
den »ruttenhet i förvaltningen», mot vilken en liberal partichef på
sin tid fullständigt utan fog förde våldsamt tal, nu under kristidens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
