Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Litteratur - Georg Brandes, Tragediens anden Del. Av Herman Brulin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
546 LITTERATUR
förkämpar vid det tsaristiska Rysslands sida ingåvo honom ingen
riktig tillit, och den dygdiga harmen över tyskarnas framfart
imponerade icke på honom, då han urskilde den camouflage, som på
motsidan skulle skyla snarlika stridsmedel. Blockaden t. ex., särskilt i
dess fortsättning efter krigets faktiska slut, karaktäriserar han som
»den lige hjerte!0se og tanke!0se Politik, som har forskellige
smuktklin-gende Navne, men bestaar i Udhungringen af Tyskland1, Massedrabet af
B0rn, Kvinder og underernaerede Maend i saa stort Antal, ät kun det mere
di<-rekte Massemord af Armenierne kan sammenlignes dermed. Men Kurder og
Tyrker f0rte idetmindste ikke Menneskehedens Idealer i Munden. De lod
Retten og Retfaerdigheden i Fred.»
»Havde Herodes staaet paa den möderne kristne Civilisations H0jde og
havde han kendt Blokaden, saa kunde han have udryddet Bethlehems, jå hele
Palaestinas Befolkning af B0rn, uden att nogen Morder havde beh0vet ät r0re
en Finger.
Og saa er der Folk, som betvivler Fremskridtet. Det er dem, som mangler
enhver Sans for Teknikens ubestridelige og uomtvistelige Forbedring.»
Dogmen om mänsklighetens framåtskridande har annars i Brandes
ingen övertygad anhängare. Men han instämmer med sin landsman
Reventlow i att på två områden finnes det verkligen ett sådant: på
teknikens, som sagt, men också på hyckleriets. Hyckleriet mot
brutaliteten, så sammantränger han som andra motsättningen i världskriget,
och hur mycket han avskyr den senare, blir det dock det förra, som
drager till sig brorslotten av hans indignation, i synnerhet sedan det
hemfört segern. Han finner de allierade ägna makten samma tro
och samma dyrkan som de förebrå tyskarna, endast att de gamla
kulturfolken i motsats till parvenyerna ha förmågan att »gere Sort til H vidt,
Magt til Ret, Tvang til Frihed, Kamp imod Demokratiet till Kamp for
Demokratiet» o. s. v. Och han tröttnar icke att framhäva den
groteska effekten av en sammanställning mellan deras principer i kampen
och dessas tillämpning på deras egna »undertryckta folkslag», vilka
han uppskattar till mellan fem- och sexhundra millioner mot
centralmakternas fattiga trettio.
Tysklands förbrytelse mot Belgien blev de engelska liberala
freds-vännernas räddning ur en kinkig situation:
»Stikordet, der havde till Fader de Liberales Avsky for Krig, til Moder
acres Gaaen ind paa Krigen, blev da f0dt og formet og gav Genlyd över
Landene, det barnlige L0sen: Dette var en hellig Krig. thi det var Krigen
imod Krigen. Krigen imod Militarismen, den sidste, den allersidste Krig paa
Jorden. Den indvarslede en ny Tidsålder, Retfaerdighedens ^Era.» Från
början hånad från konservativt håll, »var Formulären Krig imod Krigen
altfor nyttig til i Laengden ät vrages, og den medforte med Nodvendighed
Formulären: Selvbestemmelse for alle Folk, streng Retfaerdighed i alle
Afgörelser.»
Och nu efter segern? Med förtjusning citerar Brandes ett uttryck
från Wien-kongressens tid, ur ett brev från Friedrich von Gentz, »Met-
1 Det bör kanske tilläggas, att Brandes lika litet sympatiserar med
blockad- liksom överhuvud interventionspolitiken mot Sovjet-Ryssland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
