Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Den svenska järnhanteringens uppkomst och utveckling. Av Gunnar Wallquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under 1600- och 1700-talen. Vad järnhanteringens utveckling i
tekniskt hänseende f. ö. beträffar stod den i stort sett ganska stilla
under dessa århundraden. Den nedre delen av masugnens
timrade ytterväggar ersattes av sten (»mulltimmershyttor»),piphöjden
ökades och detaljerna förbättrades, men detta var också allt.
Man hade under denna tid ej några utländska konkurrenter, som
sporrade till nya ansträngningar och förbättrade metoder, och
f. ö. var ju bergshanteringen liksom de flesta näringar
underkastad en detaljerad reglering — den enskilda företagsamheten
ej till mycken fromma.
Så länge man även i andra länder var hänvisad till träkol för
järnets erhållande, intog Sverige genom sina väldiga skogar en
dominerande plats på världsmarknaden, även vad produktionens
kvantitativa sida beträffar. Under 1600-talet och större delen av
1700-talet voro vi sålunda världens största järnproducent, så att vi
exempelvis år 1750 levererade 34 % av hela världsproduktionen.
Är 1800 var denna siffra 12 %, år 1850 2,6 % och år 1900 något
över 1 %. Anledningen till denna nedgång var till en början, att
man i England år 1730 började använda koks i sina masugnar
och sedermera år 1785 uppfann en process (puddling), genom
vilken tackjärnet kunde färskas med begagnande av stenkol i
stället för det allt mer och mer svåranskaffade träkolet.
Sedermera ha andra moment tillkommit, men kvalitativt sett står det
svenska järnet fortfarande främst i världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
