Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Kyrkan och det andliga nutidsläget. Av Einar Billing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKAN OCH DET ANDLIGA NUTIDSLÄGET 495
När Herodes och Pilatus mötas, går det sällan rätt till, och när
Arbetet och Svenska Morgonbladet gemensamt gå till anfall gäller
med tämlig säkerhet detsamma. Och på andra håll, där motviljan
mot den halvhet och hållningslöshet, av vilken man menar den
»moderna» teologien och kristendomstypen vara präglade, tydligen är
fullt spontant känd, och där det säkerligen ligger något äkta även i
den visserligen något ansträngda sympati, man i motsats härtill
betygar för den gamla ortodoxa ståndpunkten, står dock ofta i
bakgrunden en egendomlig oförmåga att förstå hela den evangeliska
kristendomens art. Det bekräftar sig ånyo, att människan av
naturen är katolik: det allt eller intet, man uppställer, är i
grunden Roms gamla alternativ; i profetiorna om kyrkans
självupplösning gå samma motiv igen, som kurian allt sedan
reformationens dagar aldrig tröttnat att variera, och det kyrkoideal, för
vilket man röjer en rent hypotetisk, estetisk sympati, är, när allt
kommer omkring, icke Luthers utan Roms. Men att också
boken själv här har en svår skuld, det kan jag tyvärr icke komma
ifrån. Och när jag säger boken, så menar jag — visserligen inte
alla dess enskilda författare — men just boken såsom ett helt.
icke till äventyrs, såsom så ofta i diskussionen varit fallet, prof.
Linderholm. På honom faller utan tvivel den drygaste delen
av ansvaret. Men också mot boken i dess helhet synes mig med skäl
åtminstone en trefaldig anklagelse kunna riktas.
Den första gäller själva urvalet av de i boken ingående
inläggen. Man har, med rätta, anmärkt på dess ensidighet, speciellt
från den synpunkten, att ingen enda röst från de stora kretsar
av lekmän — de innesluta, vid sidan av mycken trånghet,
kyrkans och, tillägger jag dristigt, Sveriges allra yppersta folk —
som orubbligt stå kvar på den »gamla» åskådningens grund, fått
i boken göra sig hörd. Redan det har bidragit att göra bilden
skev och att ge ett slags sanningssken åt prof. Linderholms,
för envar, som något känner sakläget, i högsta grad
förbluffande tes (sid. 135), att motståndet mot det nya
egentligen blott skulle komma från vissa prästerliga kretsar.
Dock, denna ensidighet kan ju, och lär också faktiskt,
enligt vad från redaktionshåll upplysts, vara betingad av mera
tillfälliga faktorer. Men vad som ej på detta sätt kan förklaras,
är att i boken ett bidrag tagits med, som obetingat hade bort
avvisas. Tolerans och förståelse, villighet att erkänna det goda
hos andra och att bekänna sina egna synder äro förträffliga saker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
