Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 7. 11. 1919 - Oron i England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 475
redelsetid före kriget. Om detta är en något förenklad bild av
orsakerna till den andliga revolutionen inom Englands arbetarevärld,
innehåller den dock en god portion sanning. Och det häftiga
motstånd, som samtidigt restes av den gamla styrande klassens mest
framskjutna representanter mot den skärpta beskattningen för sociala
ändamål, bidrog att öka den farliga verkan av dessa faktorer.
På samma gång kriget till synes undanröjde den rådande oron,
fördjupades den. Uppenbart är, att den stora del av Englands
industriarbetare, som arbetade i krigsindustrien, överansträngdes både
kroppsligen och andligen. Den dryckenskap, som onekligen i stor
omfattning synes ha härjat och nedsatt arbetsprestationerna,
förefaller att i ej ringa mån ha varit ett uttryck för denna
överansträngning. Lloyd Georges kraftiga fördömande av arbetarnas
för-syndelser därvidlag skapade emellertid mycken ovilja; nya
tvisteämnen uppstodo genom nödvändigheten att »utspäda» de yrkeslärda
arbetarna med icke yrkeslärda, en procedur, som kom alla de
gamla skråinstinkterna, transformerade i fackföreningsform, att vakna
till bittert missnöje, och till slut kom oron på detta område, uttryckt
i ideliga strejker, att göra en kraftåtgärd oundviklig. I juli 1915
genomfördes The Munitions Act, som tillkom med de officiella
arbetar-ledarnes sanktion och som gav regeringen fullmakt att förklara
vissa strejker olagliga med ty åtföljande botes- och fängelsestraff för
olovligt strejkande.
Som bekant misslyckades genast denna åtgärd. Icke långt efter
lagens antagande utbröt en gruvarbetarstrejk i Wales, som
förklarades olaglig utan annan påföljd än att den utvidgades, varpå
Lloyd George begav sig till strejkorten och beviljade allt vad de
strejkande begärt. Lärdomen glömdes icke, och kort efteråt började
en mycket mäktig, men vad beträffar själva krisen hitintills utanför
England så gott som obekant strejkrörelse.
I september 1916 uppträdde Lloyd George på en stor
fackföreningskongress och förebrådde arbetarna för att icke göra sin plikt, så att
leveranserna otillbörligt fördröjdes. Hans bevis för påståendenas
riktighet tyckas icke ha varit lyckligt valda, och det härigenom
ökade missnöjet fick uttryck i halvrevolutionära strejkrörelser i
Glasgow-och Clvdedistrikten, där starka bolsjevikiska inslag gjorde sig
gällande. Lloyd George begav sig dit och talade vid ett stort möte på
själva julafton. Men han mottogs med yttersta ovilja, och det
ansågs nödvändigt att indraga och förbjuda utgivningen av det
socialistiska ortsorgan, som givit en fullständig skildring av mötets förlopp.
Ledarne av den revolutionära rörelse, som gjort sig gällande,
häktades och deporterades från denna del av England. En ny och
häftig strejk utbröt, men den besegrades så småningom.
Under tiden hade emellertid det stora rekrytbchovet framkallat
åtgnrder, vilka väckte nytt missnöje. En ytterst omfattande strejk
iitbröt då, i vilken deltogo hundratusentals arbetare i alla Englands
stora industricentra. Regeringen vågade icke proklamera strejken
som otillåten, men tidningarna förbjödos att nämna ett ord om den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
