Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Skulden till världskrigets utbrott. Replik av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKULDEN TILL VÄRLDSKRIGETS UTBROTT 447
bundsförvantskap med Ryssland invecklats i kriget. Den
övertygelsen har även beaktansvärda engelska förfäktare.
Fru Wicksell framkastar den ganska sannolika hypotesen, att
»Tysklands handlingskraft i de avgörande ögonblicken förlamades
av splittrade viljor inom själva den tyska utrikesledningen».
De »indicier», som hon anför — Szögyenys skildring den 27
juli av sitt samtal med Jagow och den däremot svärande, av
Bethmann-Hollweg undertecknade instruktionen till tyske
ambassadören i Wien följande dag — torde dock leda henne på
villospår. Utrikesminister Jagow i sin krigsbok och d:r Gooss
i sin aktkommentar ha nämligen uppvisat, att det här gällde
ej blott ett missförstånd av Szögyeny, utan även två vitt
skilda saker. Jagows avböjande hållning gällde det första
engelska förslaget (om en i Berlin som »europeisk domstol»
uppfattad ambassadörskonferens), Bethmann-Hollwegs instruktion
däremot Englands nya förslag orn förhandlingar mellan
Österrike och Serbien på den serbiska svarsnotens grundval.
Akternas eget vittnesbörd (och ej blott Jagows av fru Wicksell
misstrodda försäkran) visar otvetydigt, att Szögyeny misstagit
sig och att Tyskland faktiskt från början motsade det Törsta
förslaget, men rekommenderade det senare till beaktande. Den
tyska påtryckningen på Österrike, oförsvarligt sent igångsatt
och till en början oursäktligt svag, började den 28 juli, ej som
frn Wicksell säger först den 30. Någon schism på denna punkt
mellan Bethmann-Hollweg och Jagow kan ej sparas; skall man
leta efter »skarprnakare» bland dåtida ledande tyska diplomater,
så föra spåren till Wienambassadören v. Tschirschky och
möjligen till dåvarande understatssekreteraren Zimmermann:
Till sist ett ord på sidan om ämnet om det slags patriotism, vari
fru Wicksell ser något »vidrigt». Därom skall jag ej tvista;
jag vill blott stillsamt påpeka, alt hennes harmsna dom i detta
fall synes drabba bl. a. de belgier, som lämnade sina stilla
vardagliga arbetshörn för att i patriotisk pliktuppfyllelse med sina
liv värna sitt lands heder och neutralitetsplikt, samt även de
fransmän, som vid fronten tåligt uthärdade de tunga krigsåren,
av sin patriotism, och ej blott av gällande värnpliktslag,
hindrade att utbyta skyttegravarna mot det trevna lilla hörn av
tillvaron, där de levat och verkat, innan Frankrike kallade dem
till striden för fosterlandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
