Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Skulden till världskrigets utbrott. Replik av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
444 VERNER SÖDERBERG
eftersom jag, en utomstående, själv under sludier både av
krigsutbrottets förhistoria och av fredsvillkorens beskaffenhet
kommit till den livliga och starka personliga övertygelsen, att
de krigförande måste dela ansvaret lör krigsutbrottet och att
Versaillestraktaten av den 28 juni 1919 är ett ohyggligt
löftesbrott mot de besegrade och emot mänskligheten, dess
fredsvillkor i maktlysten orättvisa överträffande det mesta av det
sinnet, som förut förekommit i världshistorien, så är det mig
fullständigt omöjligt att tro på alt tyskar och österrikare
någonsin skola kunna förmås att uppriktigt påtaga sig
ensamskulden för krigsutbrottet och som konsekvens dä’rav erkänna
»fredsvillkorens rättvisa». Att Tyskland genom den under
stilleståndstiden omänskligt forisatta svällblorkadens tumskruv
och det bedrägliga hoppet orn krigsfångarnas snara
hemsändande till sist föranleddes att i Versaillestraktaten mot sin
bestämda övertygelse avlägga en dylik bekännelse om
ensamskuld, är ju en känd sak, men alla ärliga människor, och fru
Wicksell bland dem, torde väl betrakta denna episod som
närmast ett tortyrfenomen, mera vanärande för profossen än för
hans offer. Med fog har den ansedda engelska tidskriften The
New St a tesman påpekat det fullt riktiga i att tyskarna
»tillbakavisade det moraliska ansvaret för den skada, som de stater
lidit, vilka förklarade krig för att göra erövringar», men orn
existensen av sådana stater på segraresidan tyckes fru Wicksell
sväva i en för hennes samvetslugn vid de fällda kategoriska
domsluten lycklig okunnighet. Vid sitt bedömande av
fredsvillkorens mått av rättvisa ledes fru Wieksrll, förefaller det,
allra mest av sin välbefogade indignation över vissa sidor hos den
tyska krigföringen, men hon spiller inga ord på den lika
»kallblodiga och planmässiga» — och lika folkrältsstridiga —
hungerblockad, under vars förödande följder Tysklands och
Österrikes folk ej blott suckat under kriget utan, genom dess
nedbrytande inverkan på de små barnen, även eller fredsslutet få
lida under generationer framåt. När man dömer om måltet
av fredsvillkorens rättvisa och segrarnes skuldlöshel, så borde
man lika litet kunna komma förbi denna lörbrylrlse som
fredsvillkorens erkända o förenlighet med de av de allierade
biträdda Wilsonlöften, i tilllro till vilka Tysklands regering
bjöd sina arméer alt nedlägga vapnen. I England har man
på sista tiden här och där börjat få upp ögonen för alt här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
