Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Skulden till världskrigets utbrott. Av Anna Wicksell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underhandlingar, som Ryssland längre fram upptog med Frankrike
och England om det kommande europeiska kriget, att
Frankrike, för det tillfälle att krig skulle utbryta mellan Ryssland
och Österrike, vore berett att giva Ryssland allt möjligt
moraliskt och diplomatiskt understöd men ej mera, men att
däremot ett ingripande i kriget från tysk sida av Frankrike skulle
betraktas som casus fœderis. England däremot var ovilligt att
avgiva några som helst bindande löften om militäriskt deltagande.
Även bortsett ifrån, att utgångspunkten för alla dessa
överläggningar alltid är den av Österrike med 1908 års annexion
inledda balkanpolitiken — vilken därigenom framstår som
världskrigets närmaste verkliga anledning, liksom annexionen av
Elsass-Lothringen 1871 helt säkert är den ursprungliga roten och
upphovet — inverka dock, såvilt jag kan förstå, dessa
förhållanden knappast på skuldfrågan; ett preventivkrig är lika
otillåtligt som ett preventivmord; icke ens full säkerhet för att
Ryssland tänkte provocera fram kriget vid lägligt tillfälle — och
sådan säkerhet föreligger ingalunda — kan anses som mera än
på sin höjd en förmildrande omständighet; och även den
förmildrande omständigheten förlorar i styrka därigenom, att det
icke kan visas, att centralmakterna under dessa år, då
krigsutsikterna ryckte närmare, begagnat alla utvägar att om
möjligt bilägga eller utjämna det som hotade freden; tvärtom
hindrades förverkligandet av förslaget om en europeisk konferens
år 1909 — som skulle behandlat balkanfrågorna, sådana de
gestaltade sig efter den österrikiska annexionen — av Tyskland
in schimmernder Wehr.
Men om de nu offentliggjorda dokumenten ingalunda försvaga
utan tvärtom bekräfta tidigare antaganden om krigets upphov,
så framstår i ljuset av dessa publikationer förhållandet mellan
Tyskland och Österrike i fortsättningen och enkannerligen
under själva den svarta veckan i en något annan dager än förut.
Jag har gått och förargat mig över den tendens, som jag trodde
mig ha märkt denna sommar i tysk press och som jag också
tyckte d:r Söderberg i någon mån skattade åt, nämligen en
böjelse att vilja framställa de ledande kretsarna inom den tyska
utrikesledningen som något slags lindriga idioter, vilka, fast det
gällde frågor om liv och död även för Tyskland, dock läto
Österrike först husera alldeles efter behag och sedan, då det
verkligen började osa hett, endast blevo rådvilla, konfysa och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
