Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Utvecklingen av det militär-politiska läget i Ryssland. Av Olof Ribbing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
röda arméns huvudkrafter ansågos behövliga dels för att
fullfölja den så gynnsamt igångsatta offensiven mot Koltjak, dels
till försvar för det hotade Petrograd.
Sålunda kom det sig, att general Denikin redan i juni månads
sista hälft kunde rapportera stora framgångar från sin länge
förberedda anfallsrörelse i trakten av Don och Donets.
För att bilda sig en i möjligaste mån klar bild av Rysslands
nuvarande militära läge är det fördelaktigt att i stora drag
granska situationen, sådan den under senare delen av sommaren
och hösten utvecklat sig vid varje frontdel för sig, dock under
fasthållande av den växelverkan mellan framgång och nederlag
mot olika motståndare, vilken alltid måste göra sig gällande
för en i kamp på de inre linjerna ställd makt. Därvid är
emellertid att märka, att någon verklig, på en gemensam plan
grundad samverkan mellan bolsjevismen motståndare, till följd
av inre svaghet, inbördes splittring och vitt skilda intressen,
aldrig kommit till uttryck, om icke möjligen, tack vare ententens
ingripande, på allra sista tiden. Och i detta förhållande har
rådsväldet hittills haft sitt bästa skydd.
Den riktning, i vilken bolsjeviktrupperna haft att anteckna
sina viktigaste framgångar, har varit åt öster.[1] Deras mot
Koltjak i juni igångsatta offensiv tvang snart Omsk-regeringens
trupper till helomvändning utefter hela fronten. Redan den 1
juli föllo städerna Perm och Kungur med alla sina viktiga
fabriker, depåer och förråd i de rödas våld. Den vita armén
var försvagad genom deserteringar, och dess ytterst ömtåliga
förbindelseled, den långa sibiriska järnvägen, hotades ständigt
och avbröts ofta genom röda rövarband samt överallt i Sibirien
uppväxande självständiga små sovjetrepubliker. Koltjak ansåg
sig därför icke väster om Uralkedjan kunna hejda den en gång
började reträtten. De demoraliserade trupperna måste
uppfriskas med i Omskområdet tillgängliga nya krafter, innan
befälhavaren kunde tänka på att allvarligt återupptaga striden.
Sålunda fann bolsjevikarmén möjlighet till ständigt fortsatt
framryckning, I mitten av juli överskred den på bred front
Uralbergen och fortsatte på de sibiriska slätterna förföljelsen
av Koltjaks vikande trupper. Den 14 juli intogs Jekaterinburg
och den 5 augusti Tjeljabinsk. I början av september hade
den röda armén med sina huvudkrafter nått linjen Orsk vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
