Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 30. 9. 1919 - Nationalitetsstriden i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378 DAGENS FRÅGOR
lingarna>’ eller driva dem ut i havet, tvang fram den nationella
själv-rannsakningen på svenskt håll. Känslan av att höra samman, som
medlemmar av en och samma nationalitet och i motsättning till dem
som bodde på andra sidan språkgränsen, gjordes aktuell för
medvetandet, växte och fördjupades. Det senaste året har fullbordat denna
utveckling, som byggde på den svenske bondens aldrig utplånade
känsla att vara »av annan sort» än finnarna. I närvarande stund
stå Finlands svenskar samlade och djupt genomträngda av
medvetandet att utgöra en nationalitet för sig i sitt land, en östsvensk gren
av den svenska stammen.
En icke ringa del i denna utveckling hade frihetskriget och det som
därefter följde. I de röda upprorsmakarnas led voro svenskarna på
enstaka undantag när ej alls företrädda, medan de manstarkt och
utan tvekan ställde sig i breschen på den andra sidan såsom de
ivrigaste förkämparna för ordning och laglighet. Tacken från finskt
håll, när segern var vunnen, bestod i missnöje över att svenskarna
skulle ha tillvällat sig för stort inflytande och deras språk
otillbörligt gynnats pä finskans bekostnad. Det var företrädare för den mest
aggressiva finska nationalismen, som nu stucko upp sina huvuden
och syntes mena, att när det självständiga riket Finland äntligen
kunde byggas upp, så skulle det bli finskt och svenskarna veta sin
plats som på sin höjd tills vidare tolererade främlingar. Redan
tidigare hade svenskarna rik erfarenhet av dylika tendenser. De visste
att finnarnas strävan gick ut på att komma till rätta med »egna
män», utan svenskarna — i den individuella konkurrensen skänkte
ju finsk härstamning och finskt sinnelag företräde framom varje
svensk, vid lika förutsättningar i övrigt. De visste, att det gärna
tummades på statsanslagen för svenska skolor och’kulturföretag. Och
de visste slutligen, att finnarna trängde på in i de svenska
bosättningsområdena, delvis understödda av planmässigt arbetande finska
banker och företag. Skulle den svenska nationaliteten tryggas till
sitt fortbestånd och sina utvecklingsmöjligheter i framtidens fria
Finland, så måste den tillförsäkras bestämda nationella garantier i de
lagar, som skulle hägna det nya rikets statsordning.
Så kommo då de svenska kraven på dagordningen, där de nu
hållit sig i mer än ett års tid.
De voro först föremål för överläggningar på ett gemensamt möte
av svenska partiledningen och lantdagsgruppen pingstdagarna 1918.
På hösten sammanfattades de i programform av svenska folkpartiets
centralstyrelse i ett manifest på svenska dagen den 6 november, och
med ökad styrka framfördes de av det svenska landstinget i Vasa
januari 1919. Efter det lantdagen i februari tillbakavisat även de
mycket snävt tillmätta nationalitetsgarantier, som den dåvarande
regeringen föreslagit, fattades på en svensk partidag beslut om
inkallandet av en särskild representation — Svenska Finlands folkting —
som ägde föra det östsvenska folkets talan i allt som gällde dess
nationella intressen. Folktinget, som bestod av 60 genom direkta
val utsedda ledamöter, fick en synnerligen representativ sammansätt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
